SD:s kulturpolitik luktar totalitarism

KULTURPOLITIK Det är anmärkningsvärt att Patrik Ehn (SD) nämner Ungern som ett exempel på vilka länder han tycker är föregångare i kulturpolitiken. Ungern har utmärkt sig kulturpolitiskt genom att ha en styrning av kulturpolitiken som mest är att likna med Sovjetunionens eller DDR:s.

Sverigedemokraternas kulturpolitik har hittills varit en ganska fattig historia med starka inslag av kulturkonservatism. Försök att attrahera hembygdsrörelsen misslyckades fatalt. Att Åkesson lallade runt i folkdräkt vid riksdagens öppnande sågs knappt som charmigt.

Däremot bör det ses som positivt att partiet uppvärderat kulturarvsfrågorna. Men partiet tenderar att ställa dessa frågor mot andra viktiga kulturpolitiska prioriteringar på ett sätt som blir olyckligt. När Patrik Ehn, SD-gruppledare i Västra Götaland och valberedare för SD intervjuats av Kulturnyheterna i SVT försöker han utveckla sin och Sverigedemokraternas syn på kulturpolitiken. Det anmärkningsvärda är att han nämner Ungern som ett exempel på vilka länder han tycker är föregångare i kulturpolitiken. Ungern har utmärkt sig kulturpolitiskt genom att ha en styrning av kulturpolitiken som mest är att likna med Sovjetunionens eller DDR:s. Detta har bland annat resulterat i politiska tillsättningar av chefsposter inom kulturlivet.

Den utveckling som skett i Ungern de senaste åren har bland annat kritiserats av Amnesty och EU-kommissionen. Ungerns premiärminister Viktor Orbán och hans parti konservativa parti Fidesz (Ungerska medborgarunionen) har två tredjedelsmajoritet i parlamentet. Något Orbán fått mycket kritik för är inrättandet av en ny mediemyndighet och en ny medielag under 2011. Egentligen började det hela dock tidigare, under valrörelsen 2010 var det ganska uppenbart att redaktioner och programledare inom public service som ställde obekväma frågor till Fidesz snabbt försvann från rutan eller radion. Idag har Ungern i praktiken infört en hårdför medial censur som bland annat innebär att varje tv-inslag måste granskas och godkännas av den nyinrättade mediemyndigheten. I slutet av oktober 2011 demonstrerade hundratusentals ungrare mot Orbáns politik, något som över huvud taget inte nämndes i ungersk media.

Om denna typ av kulturpolitik säger Patrik Ehn från (SD) till Kulturnyheterna att ”- När vi får mer politiskt inflytande kommer kulturplanen att se annorlunda ut. Får vi dessutom inflytande över tillsättning av chefstjänstemän och verksamhetschefer, då kommer vi att försöka rekrytera kulturchefer som kan och vill genomföra våra kulturpolitiska mål”. Underförstått är alltså att han vill se en liknande utveckling i Sverige som den som nu i skarpa ordalag kritiserats av Amnesty och EU-kommissionen. Detta bör ses som ett frispråkigt yttrande om vad som skulle hända om detta partis kulturpolitiska vision realiserades.

Vad som öppet sägs av Patrik Ehn är att han skulle önska sig ett kulturliv styrt av staten, något vi i Sverige hittills lyckats undvika i stor mån. Staten har varit en finansieringskälla men vi har hela tiden genom olika system försökt se till att staten inte ska kunna lägga sig i hur projekten man ger pengar till fortlöper och utvecklas. Detta är en viktig princip som bland annat förklarar hur vi i Sverige kan ha en statligt finansierad reklamfri television som ändå inte är statsstyrd.

Sverigedemokraternas kulturpolitiska linje är helt uppenbart en linje för starkare statlig styrning av kulturlivet. Det står klart att kulturen i stort påverkar hur vi tänker och våra förhållningssätt till andra och till varandra. När ett politiskt parti vill att detta är något som staten ska styra över börjar det lukta totalitarism och det är något jag är övertygad om att vi inte vill se i Sverige och att ungrarna har sett nog av.