Gabriel Ehrling, Bertil Ohlininstitutet, om Centerpartiets utmaningar:
Centern riskerar förlora ännu fler väljare på landet
CENTERNS FRAMTID Sett över längre tid är skeendet dramatiskt för Centerpartiet. Moderaterna har framgångsrikt berövat Centern den faktiskt enda position som genererat större framgång; den som ett brett, folkligt och icke-socialistiskt alternativ till Socialdemokraterna.
Den storm av negativ publicitet som de senaste veckorna omgett Annie Lööf (C) kommer att bedarra. Kritiken mot Lööf är nämligen en annan än tidigare drev mot exempelvis Mona Sahlin (S) och Håkan Juholt (S). Annie Lööf (C) har inte personligen gjort sig skyldig till tvivelaktig hantering av skattemedel, utan är – sedan knappt ett år tillbaka – statsråd ansvarig för ett departement och ett antal myndigheter i behov av uppsträckning.
Nu framgår med önskad tydlighet att det på Näringsdepartementet och tillhörande myndigheter finns sviktande moral. Denna kommer Lööf (C) som ansvarigt statsråd att adressera.
Den som med stöd av det uppdagade slöseriet spekulerar i Annie Lööfs avgång som näringsminister och partiordförande för Centerpartiet söker dock snarare spendera trycksvärta än presentera rimlig analys.
Högst intressant är däremot Lööfs utmaning i att finna Centerpartiet en långsiktigt hållbar position i svensk politik. Centerpartiets tillbakagång i valet 2010 var nämligen långt mer dramatiskt än vad som syntes i ett minskat antal riksdagsplatser. I landsbygdslän som Gävleborg, Västernorrland och Jämtland– tillika traditionella centerfästen – backade Centerpartiet i riksdagsvalet med mer än 3,5 procentenheter. I samma län ökade Moderaterna med minst motsvarande andel av rösterna.
Centerpartiet är inte längre det ledande borgerliga partiet i gles- och landsbygd. I kommun- och landstingsval framgår samma mönster och i takt med att partiet fortsätter att tappa kommunalrådstitlar till Moderaterna riskerar trenden att tillta.
Sett över längre tid är skeendet dramatiskt. Moderaterna har framgångsrikt berövat Centerpartiet den faktiskt enda position som genererat större framgång; den som ett brett, folkligt och icke-socialistiskt alternativ till Socialdemokraterna.
I valet 2002 samlade Moderaterna 15 procent av rösterna och de övriga borgerliga partierna närmare 30 procent. Nu är läget ett annat. Medan Fredrik Reinfeldt, en ”ny” moderat, styr landet så har Annie Lööf tagit vid Maud Olofssons försök att med näringspolitiken vinna mark bland traditionellt starka moderata väljargrupper.
Centerpartiet befinner sig i en position slående lik den varifrån Gösta Bohman (M) såg Thorbjörn Fälldin (C) styra Sverige för tre decennier sedan.
Sannolikt är att Moderaterna efter valet 2002 drog stor lärdom av det politiska landskapet under 1970- och 80-talet. Bevisligen lyckas Moderaterna i dag – ja, faktiskt bättre än det gamla Bondeförbundet – tala till människorna på landsbygden.
Och nog finns en väl uttänkt strategi när dåvarande partisekreterare Per Schlingmann efter valet 2010 konstaterade att ”jämställdhet”, ”klimathotet” och ”landsbygdsutveckling” var Moderaternas mest angelägna utmaningar…
När Centerpartiet fortsätter det sökandet efter positionen som ett grönt liberalt parti finns ingen bättre lämpad att leda expeditionen än Annie Lööf. Centerpartiet har i likhet med Moderaterna och Socialdemokraterna fortsatt en stark organisation ute i landet och dessutom gott om pengar från sina tidningsförsäljningar. Läget är långt ifrån nattsvart och genom att tydligare erkänna och noggrant studera nederlaget mot allianskollegan Moderaterna kan Centerpartiet anlägga moteld.Thorbjörn Fälldin (C) vann mot Olof Palme (S) genom att slå vakt om landsbygdens ställning i relation till städerna. Visst är landsbygdens förutsättningar andra än de var år 1976. Och visst har Centerpartiets övergång till en mer liberal lingo, som går hem i storstadens Sollentuna, lett till förluster i glesbygdens Sollefteå.
Klart är att ungefär hälften av landets befolkning ännu bor utanför storstadsregionerna och att det bland riksdagens borgerliga partier år 2012 enbart finns en vinnare.
En framtid där val i landsbygd är ett mellan Moderaterna eller Socialdemokraterna vore en förlust även för liberaler utan centeremblem.
