Centern, lämna Alliansen eller dö!

CENTERNS FRAMTID Kommer Centerpartiet att försvinna eller har det redan försvunnit? Lever det försvagade partiet endast som en blindtarm till Alliansen? Det ligger nära tillhands att misstänka det! Väljarnas opinionssiffror är låga (3,7% bland de sista mätningarna) Om det fortsätter kommer C inte in i Riksdagen.

Den senaste turbulensen kring partiledaren Annie Lööf bådar inte gott!

Som riksdagsledamot i Centerpartiet (2006 – 2010) fick jag möjlighet att inifrån iaktta partiets karaktär. Jag kom direkt från Dramatiska teatern där jag varit skådespelerska i 45 år. Jag hade aldrig tillhört något parti men hade stort förtroende för detta parti med dess gamla folkrörelsegrund, ett parti som i många år kämpat för den svenska landsbygden, miljön och de små företagarna.

Dessutom fanns i Centerpartiet ett beundransvärt kvinnoförbund, Centerkvinnorna, som jag hade fått god kontakt med. Vi samarbetade om en omfattande Sverigeresa där vi besökte kommuner och äldreboende – talade med allmänheten politiker vårdpersonal och inte minst de äldre sjuka boende.

Det var den resan som fick mig att tacka ja till C-medlemskap och en valbar plats till riksdagskandidat för Stockholmscentern. Jag hoppades kunna göra ett värdefullt politiskt arbete inom den sociala och kulturella sektorn.

Centerpartiet i Stockholm hade inte på lång tid haft mandat i Riksdagen. Nu gick man ut hårt och satsade stort inte minst i den sociala sektorn. Jag hamnade först på deras riksdagslista, och jag och Fredrik Federley, tvåa på listan, kom in i Riksdagen hösten 2006. En stor seger för Stockholmscentern.

Maud Olofsson var ny populär partiledare. Hon var stark, munvig, pragmatisk och uppfödd i ett norrländskt politiskt klimat. Det kunde inte vara bättre!

Dessutom hade hon charmat de tre övriga alliansvännerna Reinfeldt, Hägglund och Leijonborg. Som alla vet segrade den borgerliga Alliansen över Socialdemokraterna 2006, och även i valet 2010 – fast den gången var det ingen succé för Centern. Utan stödröster hade det inte gått!

För Centerpartiet har det inte varit någon vinst att vara allierad med de borgerliga partierna. Tvärtom har detta gamla hedervärda parti hamnat i värsta stormvädret! Visserligen har några i partitoppen fått ministerposter och höga ämbeten, men för övrigt har partiet förlorat både väljarstöd och trovärdighet.

Dödshugget kom när Alliansens nya energiproposition år 2009 godkändes av både Centerns miljöminister Andreas Carlgren och näringsministern Maud Olofsson.

En energiproposition som, trots 1980 års folkomröstning om förbud, tillät nybyggnation av tio nya kärnkraftverk. Jag var själv med när riksdagsgruppen blev överkörd av Olofsson och Carlgren. Sveket var ett faktum! Centerns hjärtefråga skulle offras för regeringsmaktens skull.

Det var smärtsamt att uppleva hur Centern klövs itu. Siffrorna rasade och partiet lämnade sin själ till Miljöpartiet. Jag själv lämnade partiet juli 2010.

Vad gäller Stockholmscentern så började den visa sitt rätta, nyliberala ansikte. Och partiledare Lööf har så till den milda grad anammat de nyliberala ideerna att hon hyllar Margaret Thatcher och har henne som sin förebild. Utan någon som helst erfarenhet av arbetslivet har nu den unga Annie Lööf fått den tunga posten som Sveriges näringsminister! Hon må vara begåvad och talför men det är ingen lätt situation hon har hamnat i – att styra ett sjunkande parti som förlorat sin identitet och passion.

Ett parti som en gång var Sveriges betydelsefulla miljö – och landsbygdsparti; ett parti som Sverige mer än någonsin har behov av!

Mitt enkla råd blir därför: ut på landsbygden igen! Bli ett svenskt modigt stort landsbygdsparti med sikte på miljö, förnyelsebar energi, decentralisering och nya arbetstillfällen.

Och våga stänga de gamla livsfarliga kärnkraftverken!

Till sist lämna den nuvarande regeringsmakten och Alliansen!

Stå på egna ben!

Annars dö!