Rasismen i Forserum jämförbar med trakasserierna i 50-talets USA

FORSERUM Trakasserierna mot somalierna i Forserum är ett så grovt exempel på rasism att det tål att jämföras med trakasserierna av afroamerikaner på 1950-talet. Det gick så långt att barnens skolplikt hävdes. Att det rör sig om klassisk rasism är ett påstående som inte bör vara kontroversiellt. Kommunens handfallenhet har varit en del av problemet.

Efter ett stort mediadrev så kunde till sist de somaliska barnen börja skolan i Forserum. Situationen i staden hade då hunnit drivas till sin spets. Somliga tyckte sig hör ekon från rasstridernas 1950-tal i de amerikanska Sydstaterna.

I Forserum har situationen för stadens somalier under lång tid skruvats åt. Den mobbing som nu uppmärksammats började för 2,5 år sedan. För två år sedan hölls stormöte i Centrumkyrkan, med anledning av trakasserierna. Men ingen tog tag i problemen.

Under tiden har många somalier inte vågat eller velat bo kvar. Flyttlassen har gått till andra orter. Vi har sett hur kommunens handfallenhet varit en del av problemet, istället för en del av lösningen. Fördomsfulla uttalande som enhetschef för polisen i Eksjö, Christer Edlunds: ”De är nog vana med andra tag. Jag vet inte hur polisen fungerar i Somalia, men tror att förhållandet mellan medborgare och polis är annorlunda och kanske lite tuffare, lite bryskare” varvas med en kommunledning som helt enkelt inte insett att det hela rör sig om rasism.

Både kommunalrådet och socialtjänstchefen har menat att motiven bakom trakasserierna inte varit rasistiska; de ungdomar som mobbat somalierna har redan tidigare haft problem.

Till sist drevs saken till sin spets. Bristen på aktivt antirasistiskt arbete inom kommunen ledde till den upptrappning som skett under sommaren. Småbarn har kallats ”jävla neger,” och överösts med stenar. Vandaliseringen av hemmen har varit utbredd: ”18 av somaliernas totalt 20 lägenheter har på något sätt fått påhälsning” skriver Miljöpartiets Etelka Huber i Jönköpingsnytt, den 27 augusti.

Trakasserierna mot somalierna i Forserum är ett så grovt exempel på rasism att det tål att jämföras med trakasserierna av afroamerikaner på 1950-talet. Det gick så långt att barnens skolplikt hävdes.

Att det rör sig om klassisk rasism är ett påstående som inte bör vara kontroversiellt. De utsätts ju för att de har andra pigment än majoriteten i den lilla staden. Rasismen finns dock på många orter i Sverige och i Europa. Att afrikaner utsätts för rasism i Europa 2012, är Forserumshändelserna i sig inget undantag för. Runt om i Europa fortsätter ”[m]ajoritetsbefolkningarna [...] att se på och behandla svarta människor som mindervärdiga endast på grund av deras hudfärg.” Skrev Europeiska nätverket mot rasism (Enar) i en rapport nyligen. Rapporten beskriver den strukturella diskrimineringen i Europa; den finns överallt : ”i anställningar, bostäder, hälsovård, utbildning, tillgångar på varor och tjänster, straffrättssystemet, och i medierna” förekommer den.

Vi måste nu agera. Vi alla, såväl i civilsamhället, politiken och som medmänniskor bär ett ansvar för att inte Forserumhändelserna ska upprepas.