Svårt att förstå konsekvenserna av ett kryss

BYRÅKRATI Ännu svårare än att förstå, eller slå upp, betydelsen av ett ord är att inse vilka konsekvenser som ett kryss framför detta ord kan få. Förstår byråkratin bevekelsegrunderna bakom ett kryss eller ser den varje pennstreck som ett välavvägt beslut? Finns det utrymme för dialog vid sidan av blanketten?

Uppdrag Granskning tar i kväll upp ett klassiskt fall, en konflikt mellan medborgare och myndighet som inte beror på något brott eller någon intressekonflikt utan helt och hållet har sin grund i att kommunikationen inte fungerat. En man satte ett kryss i rutan vid ”Tillerkänns pension”. Och olyckorna haglade.

Programmet handlar egentligen om ett enda ord som  inte är direkt vanligt i svenska språket. Enligt Språkbanken förekommer det 0,3 gånger på en miljon tidningsord, men det är vanligare i (ett urval ur) svensk författningssamling där det förekommer drygt en gång  på en halv miljon ord.

Ännu svårare än att förstå, eller slå upp, betydelsen är att inse vilka konsekvenser som ett kryss framför detta ord kan få. Det ser ut som ett välkomnande ord, men det  är samtidigt ett ord som stänger andra dörrar. Frågan  är inte vad ordet betyder utan vad det utesluter.

Ovanpå dessa språkliga förmågor ligger en tredje förståelse. Hur fungerar den kultur där ordet används? Förstår byråkratin bevekelsegrunderna bakom ett kryss eller ser den varje pennstreck som ett välavvägt beslut? Finns det utrymme för dialog vid sidan av blanketten?

Och på en fjärde nivå. Vi lever i ett genomlegaliserat land. Samlar man alla svenska, nu gällande lagar på en plats, fyller de upp emot 15 hyllmeter. Bara sociallagstiftningen väger tiotals kilo. Vi är i teorin – och tyvärr också praktiken – skyldiga att rätta oss efter allt detta.

Som sagt, detta är inte unikt. Det finns många som överklagat beslut som faktiskt varit till deras fördel fastän de inte förstått det.  Och det finns många som  inte förstått vilka rättigheter de har, eller som hindrats därför att de själva använt fel ord.

Går man långt tillbaka i tiden kunde man förvägras nåd därför att marginalen var för smal eller därför att någon av furstens ärofulla titlar glömts bort.

Så är det inte längre.

Språkligt har mycket förändrats till det bättre. I slutet av 70-talet påbörjades inom Regeringskansliet ett intensivt klarspråksarbete: internutbildning, nya språkliga regler för att göra myndighetsspråket begripligare, ett filter av språkkonsulter som granskar nya lagar. Och detta arbete har kopierats på åtskilliga, för att inte säga de flesta myndigheter. Skillnaden mellan den tidens lagar och våra dagars är enorm. Men det finns fortfarande mycket att göra på detaljnivå.

Det har också gjorts mycket för att göra byråkratin mer serviceinriktad, och vissa myndigheter, med  Skatteverket i topp, har gjort glansfulla helomvändningar. Men byråkratin är en flerhundraårig tradition och då är återfall i gammalt ont beteende då och då lika tråkigt som förutsägbart, så förutsägbart att det måste finnas möjligheter för nästa beslutsnivå att gripa in och rätta till.

Men på den fjärde  punkten, antalet lagar, rutiner, blanketter etc. har ingenting skett. Här blir allt värre. När varje ny lag tänks göra tillvaron en bit bättre är det lätt att glömma att helheten är skrämmande.

Tyvärr kommer nog en ansvarig person i  detta ärende att säga att han ska se över rutinerna, det vill säga skapa nya rutiner. Det gör bara marginalen för sunt förnuft och mänsklig kontakt ännu mindre.