Ny syn krävs för att komma åt världens slöseri av vatten

VÄRLDSVATTENVECKAN Sverige har en samlad och stark kompetens kring både vattenfrågor och jordbruksfrågor och här finns möjligheter för en svensk kraftsamling som skulle kunna göra skillnad både på hemmaplan och internationellt. Detta kräver dock starkt samarbete mellan myndigheter, näringsliv och det civila samhället.

Vatten är en nyckel för produktionen av mat. Att förstå kopplingen mellan mat och vatten är därför nödvändigt. Den dåvarande utrikesministern i USA Kissinger sade på Världstoppmötet om mat 1974 att ”inom tio år skall inget barn behöva lägga sig hungrigt”. Det löftet har tyvärr inte följts av politisk handlingskraft. Över en miljard människor går till sängs varje kväll hungriga trots att vi globalt sett har tredubblat matproduktionen sedan 60-talet. Tragiskt nog ökar samtidigt antalet som äter alldeles för mycket och drabbas av välfärdssjukdomar.

Just nu pågår Världsvattenveckan i Stockholm, världens största årliga internationella konferensen om globala vattenfrågor. Vi har det dryga senaste året nåtts av rapporter om torka och svält – först i Afrikas horn och senare även i Västafrika. I USA upplever man den värsta torkan på över femtio år, vilket driver upp de globala matpriserna. Det får effekter för oss alla men mest kännbara för de fattigaste i världen som är mer utsatta för ökande matpriser.

Kopplingen mellan vatten och matsäkerhet är både enkel och mångfacetterad. I korthet handlar den om att mer mat kräver mer vatten. Att producera ett kilo spannmål kräver ungefär 1500 liter vatten, lika mycket som ryms i fem badkar. Att producera ett kilo kött kräver tio gånger så mycket. När en halvkilos köttbit läggs på grillen följer det alltså med 40 badkar fulla med vatten.

Med en miljard hungriga idag och två miljarder nya munnar att mätta inom de kommande decennierna beräknas den globala efterfrågan på mat stiga med över 60 procent till 2050. Samtidigt beräknas den globala efterfrågan på vatten överstiga de förnybara vattenresurserna med 40 procent till 2030. All tillväxt, av såväl grödor som av våra ekonomier, kräver vatten och ju rikare världens befolkning blir desto mer vattenintensiva vanor skaffar vi oss. Ovanpå detta kommer klimatförändringen vars främsta påverkan är att den ger större fluktuationer i vattentillgången. Tyvärr är för mycket vatten lika illa som för lite. Skördar kan både regna och torka bort.

I denna bild av framtida elände finns dock paradoxalt nog tröst. Vi är oerhört slösaktiga med både vatten och mat. Det finns stora möjligheter att öka vattenhushållningen i matproduktionen. Forskning visar att bara genom att applicera befintlig kunskap, bättre styrning och tillgängliga tekniker skulle vi kunna dubbla vatteneffektiviteten i jordbruket. Ännu värre är att upp till hälften av all mat som produceras når aldrig en människas mun utan förloras i produktionskedjan eller slängs bort i konsumtionsledet. Värdet av maten som slängs bort i västvärldenuppskattas till 300 miljarder dollar vilket är ungefär dubbelt så mycket som världens totala bistånd.

Den globala bilden över hur mat och vattenproblematiken ser ut kan tyckas negativ men det finns åtgärder som hjälper. Bakom detta enorma slöseri av vatten och mat ligger att vi helt enkelt inte förstår att värdera dessa resurser till deras verkliga värde. Vi måste förändra hur vi ser på världen och studera vår blå planet genom en vattenlins.

För det första bör ansträngningar för att minska matsvinnet stärkas. Med starkare åtgärder på detta område får vi ”automatiskt” mer mat på marknaden och det leder till mindre vattenåtgång.

För det andra finns stora möjligheter att öka effektiviteten i systemen för produktion av mat. Det gäller både teknik för mer avancerad och vattensnål bevattning såväl som för transporter.

För det tredje behövs starkare regelverk för investeringar i jordbruksmark för att dels säkra de lokala böndernas rättigheter och därigenom den lokala matsäkerheten samt att vattenanvändningen tydligt regleras i avtal och riktlinjer.

Sverige har en samlad och stark kompetens kring både vattenfrågor och jordbruksfrågor och här finns möjligheter för en svensk kraftsamling som skulle kunna göra skillnad både på hemmaplan och internationellt. Detta kräver dock starkt samarbete mellan myndigheter, näringsliv och det civila samhället. En satsning vi är övertygade om vikten av!