Sverige behöver öva med Nato-länder

FLYGÖVNING Vänsterpartiet och Torbjörn Björlund ser ingen anledning till samövning med länder inom Nato. Det gör jag. Det svenska försvarets ekonomi förslår inte längre till att i stor skala öva någon av våra stridskrafter. Flygvapnet är ett system av system och det är först när alla delfunktioner övas i stor skala som vi får kvitto på vår förmåga. Själva förmår vi inte längre göra detta.

I stort sett varje vecka samövar Sverige med bland annat Norge och även Finland. Det är naturligt utifrån geografiska, politiska, historiska och strategiska utgångspunkter. Men, som Björlund så riktigt påpekar, är ett par av våra grannländer medlemmar i Nato. Och som medlemmar i den transatlantiska försvarsalliansen är det naturligt för dem att – från tid till annan – även andra Nato-länder deltar. Det är nog inte mer dramatiskt än så. Möjligen innebär också det relativt otrafikerade luftrummet över norra Sverige en lockelse för kontinentens flygstridskrafter.

Att koppla samman anskaffningen av ett nytt, svenskt stridsflygplan och en ökad europeisk övningsverksamhet med en dold agenda för svenskt medlemskap i Nato är inte så lite konspiratoriskt. Hade Torbjörn Björlund verkligen föredragit att även Sverige blev beställare av USA:s nya stridsflygplan JSF? Jag tror inte det.

Det finns knappast några tecken på att Sverige överväger ett fullvärdigt medlemskap i den transatlantiska försvarsgemenskapen. Jag är den förste att beklaga detta. Som ett mycket litet och militärt svagt land saknar vi förutsättningar att på egen hand möta allvarliga utmaningar mot vår säkerhet. Utanförskapet innebär både otrygghet och små möjligheter till påverkan.

Nej, att öva med Nato hjälper föga för den som siktar mot ett medlemskap. Tekniskt och kompetensmässigt kan vi mäta oss med många Nato-länder. Det som fattas Sverige är insikten om vår säkerhetspolitiska situation och kopplat därtill; den politiska viljan. Och detta kan aldrig så många gemensamma flygövningar ändra.