Cristina Husmark Pehrsson (M) och Hans Wallmark (M) svarar Greenpeace:
Goda argument bättre än pekpinnar i Arktis
ARKTIS Att likt Therese Jacobson påstå att regeringen inget gör för Arktis under sitt ordförandeskap i Arktiska rådet är för att uttrycka det lika milt som enkelt: Helt fel!
Therese Jacobson skriver den 29 augusti om situationen i Arktis. En bredare diskussion om hur klimatförändringarna påverkar Sverige och de andra länderna i regionen är viktigt, men att påstå att inget görs för Arktis är direkt felaktigt.
Regeringen har under det svenska ordförandeskapet i Arktiska rådet presenterat en genomarbetad strategi; från säkerhetspolitiska överväganden och ekonomisk utveckling till skyddet av miljön och ursprungsbefolkningarnas livsstil.
En central målsättning för regeringen är att begränsa utsläppen av klimatpåverkande ämnen som exempelvis koldioxid, sot och metan. Det är sådant som både på lång och kort sikt i högsta grad bidrar till issmältningen.
Frågan om oljeutvinning i Arktis ska ske beslutas av de länder som har kust mot Norra Ishavet. Det är Norge, Ryssland, Kanada, USA och Danmark (Grönland) och Island. Länderna har suveräna rättigheter i fråga om att utforska och utvinna naturtillgångar på kontinentalsockeln. De har även jurisdiktion i fråga om miljöskydd i enlighet med FN:s havsrättskonvention. Alla de arktiska kuststaterna utvinner olja eller har ambitionen att göra så. Frågan om att förbjuda all utvinning av olja i Arktis finns därför inte ens på Arktiska rådets dagordning.
Som ordförande i Arktiska rådet arbetar istället på Sverige med att hantera riskerna med en ökad exploatering i Arktis. Det handlar om att skapa stärkt skydd för särskilt känsliga miljöer, men även för att skapa bättre säkerhetsstandards vid oljeutvinning, som ett effektivare arbete med hur man ska agera ifall utsläpp inträffar. Det land som tillåter utvinning av olja, gas och andra naturtillgångar måste förmås tänka på att det ska ske på ett hållbart sätt, såväl miljömässigt som ekonomiskt och socialt. Goda argument och resonemang leder till bättre skydd för miljön än pekpinnar.
Regeringen har även verkat för att Arktiska rådet ska bidra till det fortsatta arbetet när det gäller biologisk mångfald. Kunskaper om arters och ekosystems förekomst behöver stärkas liksom hur den biologiska mångfalden kan bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt. En viktig del i detta är att genom internationellt samarbete skapa skyddade områden för växt och djurliv.
Teknikutvecklingen i Arktis erbjuder likväl möjligheter för utvecklade sjötransportleder genom Norra ishavet. Men även nya förutsättningar för jakt, fiske, handel och energiutvinning. Detta måste hanteras ansvarsfullt och långsiktigt hållbart. Fler transporter, ökade rörelser och nyttjande av naturresurser kommer också att leda till intresse för och tryck på Arktis ur ett försvars- och säkerhetspolitiskt perspektiv. En dimension som det dessvärre alltför ofta bortses ifrån.
Utöver att regeringarna kommer samman sker samarbetet även på parlamentarisk nivå. I Nordiska rådet diskuteras regionens frågor och det finns en permanent arktisk parlamentarikerkommitté. Även här är syftet att förbättra levnadsvillkoren för befolkningarna i de nordliga områdena och att understödja den arktiska befolkningens sociala och kulturella utveckling.
Sverige kommer att fortsätta att vara aktivt i internationella sammanhang för att skydda den unika miljön i Arktis och minimera de negativa effekterna av ökad resursutvinning. Det är nödvändigt med starka hänsynskrav och hårda begränsningar vid oljehantering.
Att likt Therese Jacobson påstå att regeringen inget gör under sitt ordförandeskap är för att uttrycka det lika milt som enkelt: Helt fel!
