4000 dagar av tyst diplomati utan resultat

DAWIT ISAAK Vi måste fortsätta påminna Eritreas regim om att det är ett mycket svårt brott mot internationella regler att inte ge journalisten Dawit Isaak en rättegång. Den svenska regeringens tysta diplomati har hittills inte gett någonting, skriver Lars Gunnar Erlandson, mångårig utrikeskorrespondent för Sveriges Radio.

För lite mer än tio år sedan, i februari 2002, gjorde jag ett besök i ett av de alltför många fruktade fängelser som finns i världen. Jag besökte Masrat Tora-fängelset utanför Kairo. Bakom höga murar i det fängelset fanns Ahmed Agiza och Mohammed Alzery. Då hade de suttit där några veckor efter det förnedrande våldsamma tillfångatagandet på Bromma flygplats och transporten till Kairo. Jag fick inte se deras cell. Intervjun jag gjorde med dem; deras vittnesmål skedde i närvaro av en bunt vakter och militärer, några av dem högre befäl med fina gradbeteckningar. Självfallet kunde de inte tala klarspråk. I dag vet vi att efter mediernas enträgna bevakning, människorättsorganisationers fördömanden och politikers ånger är de båda egyptierna fria män.

Uppmärksamheten gav resultat.

Det är därför jag är övertygad om att det är oerhört viktigt att ständigt påminna regimen i Eritrea om att det är ett mycket svårt brott mot internationella regler att år efter år kvarhålla fångar i fängelser. Det är ett brott att inte ge Dawit Isaak en rättegång, det är ett brott att låta total tystnad råda om hans situation. När det nu passerat 4 000 dagar sedan Dawit Isaak fängslades går mångas tankar till hans nära anhöriga som väntar och väntar på livstecken. Vi vet att han plötsligt 2005 under ett par dagar var en fri man, men sedan dess, under sju års tid finns mest rykten och osäkra uppgifter om hans tillstånd.

Reportrar utan gränser har enskilt och tillsammans med rader av organisationer, pressröster och fria debattörer år efter år på olika sätt verkat för Dawit Isaaks frigivning.  Senast i går, den 4 september, anordnade Reportrar utan gränser en film- och debattkväll på Bio Rio i Stockholm. Det blev en välbesökt manifestation, där publiken kunde se den känslomässigt starka TV-filmen ”Fången – Dawit Isaak och tystnaden” av Maria Magnusson och Gellert Tamas, som tidigare visats i SVT. Filmvisningen följdes av ett samtal kring Dawit Isaaks öde och de aktioner som sker.

Den svenska regeringen har ägnat oerhört mycket tid och energi åt att få veta. Den tysta diplomatin har inte gett något som helst resultat. Regimen i Asmara ger så vitt vi vet inga besked till det svenska utrikesdepartementet. Journalisters frågor till eritreanska makthavare har ännu inte gett några svar.

Dawit Isaak är journalist. Hans brott är att han har kritiserat den eritreanska regimen. Eritrea styrs av en odemokratisk despot, Esaias Afewerki. Han och hans regim förtrycker all opposition. Det är ingen tillfällighet att Eritrea intar den absoluta jumboplatsen, plats nummer 179 av 179, på Reportrar utan gränsers senaste pressfrihetsindex.

Leif Öbrink, ordförande i stödföreningen Free Dawit Isaak, skriver i dag att trots att den eritreanska regeringen just nu leder ger vi aldrig upp. Det tålamodsprövande viktiga arbetet fortsätter. Engagemanget är stort och spelar en viktig roll som en del i all kamp för yttrandefrihet.