Skicka inte ensamkommande barn till Italien

15-ÅRIGE ALI Efter det upprörande fallet med 15-årige Ali skyller alla på alla. Men vad debatten borde handla om är att Sverige fortfarande utvisar barn till länder som inte kan garantera deras säkerhet. Danmark och Finland har visat vägen – och stoppat avvisningar till Italien, skriver Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson Maria Ferm. 

Nyheten om att gränspolisen ville genomföra en utvisning trots att Migrationsverket ville stoppa den har upprört många. Ali, 15 år, på flykt från Afghanistan skulle avvisas till Italien, där han tidigare blivit misshandlad och gruppvåldtagen. Efter att ha fått avslag på ansökan om att få stanna i Sverige har han sytt ihop sin mun och försökt begå självmord. Efter att gränspolisen gripit honom är han inlagd på en psykiatrisk avdelning på sjukhus i Malmö. Under gårdagen visade sig beslutet ligga hos Migrationsverket som behöver besluta om att inhibera – avbryta – fallet för att polisen ska avbryta en utvisning. Förhoppningsvis kommer detta att ske och leda till en ny prövning.

När migrationslagstiftning diskuteras landar det precis som i fallet med Ali ofta i juridiskt finlir som blir obegripligt för de flesta. Instanser skyller på varandra om vems ansvaret är och lagstiftning tolkas olika av olika myndigheter och organisationer. Det gör att debatten om problemet riskerar att avta och allting fortsätter som förut.

Men grundproblemet är inte huruvida lagstiftningen bör tolkas si eller så och vilken myndighet som borde ha kontaktat vilken först och på vilket sätt. Problemet är att Sverige återsänder barn till länder som inte på ett bra sätt kan hantera deras mottagande och asylansökan. Länder som de har passerat på vägen till Sverige och ofta har fruktansvärda minnen ifrån. Länder som de är livrädda att återvända till.

Ali är bara ett av många ensamkommande barn som kommit till Sverige via Italien. Eftersom Dublinförordningen säger att man ska få sin asylansökan prövad i det första EU-land man kommer till skulle Ali skickas tillbaka till Italien. Situationen i Italien är dock undermålig för asylsökande, och barn är särskilt utsatta. Frivilligorganisationer vittnar om att de ensamkommande barn som mår allra sämst psykiskt är de som enligt Dublinförordningen ska skickas tillbaka till Malta eller Italien.

Larmrapporter kommer ständigt om Italiens usla mottagande, vilket har gjort att länder som Danmark och Finland har slutat utvisa barn dit i väntan på avgöranden i Europadomstolen.

Det borde vara en självklarhet även för Sverige att inte utsätta ensamkommande barn för de risker som existerar för asylsökande i Italien. Vi ska stå upp för barnets bästa och det gör vi inte när det gäller överförningar av ensamkommande barn enligt Dublinförordningen. Inget barn ska känna sig tvungen att sy igen sin mun av rädsla för att bli tillbakaskickat.

Sverige borde följa Danmark och Finlands exempel och stoppa överföranden av ensamkommande barn till Italien i väntan på avgöranden i Europadomstolen.