Arbetsmarknaden

svenotto_littorin_720

Vi måste våga erkänna att Fas 3 har misslyckats

Publicerad 6 september, 2012 - 15:42

JOBBPOLITIKEN Idén med Fas 3 var god, men reformen har inte blivit vad vi tänkt oss. Jobb- och utvecklingsgarantin måste öppnas upp för mer samarbeten mellan det offentliga och det privata. Det skriver Alliansens förre arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, i en omvärdering av en av sina egna reformer.

Jag tillträdde som arbetsmarknadsminister 2006 med ett tydligt uppdrag: att fokusera alla de stora system som stod till vårt förfogande på att skapa förutsättningar för fler att komma i arbete. Bakgrunden var det stora utanförskap som kom att bli 2006 års valrörelses stora fråga; att var femte svensk i arbetsför ålder stod utanför den reguljära arbetsmarknaden eller arbetade mindre än han eller hon ville göra.

För mig är idén om arbetet något av det viktigaste som finns. Det är genom arbete vi som människor får en lön att leva på, en arbetsgemenskap att känna trygghet i och en framtid att kunna påverka. Det är genom ett arbete de flesta av oss blir en del av samhället.

Men politik är inte bara idéer utan också verkstad. Visioner ska bli till konkret politik. Idéer ska omsättas i lagar, förordningar, propositioner och regelverk. Det som låter så bra som idé, riskerar att bli ett lapptäcke av paragrafer när det ska genomföras.

Komplexiteten i dagens stora välfärdssystem nära nog omöjliggör ett enkelt och värderingsbaserat genomförande av stora reformer. Istället blir det som var helt tänkt som idé, delvis och styckevis genomfört. För de allra flesta väljare blir det inte sällan obegripligt.

Så tycker jag det har blivit när det gäller den omdebatterade Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin. Tanken: att även de som har varit borta fem år eller mer från arbetsmarknaden också måste ha en rimlig chans att komma tillbaka – och ett rimligt stöd – tycker jag är solklar. Och att detta stöd bör handla om en bra mix mellan att behålla kontakten med arbetsmarknaden och att söka arbete tycker jag också är klokt.

Men av reaktionerna att döma hos dem som omfattas och hos dem som arbetar med Fas 3 – som numera kallas för sysslesättningsfasen – är det också uppenbart att utformningen av insatserna måste ses över.

Jag tror för egen del att jobb- och utvecklingsgarantin skulle må väl av att öppnas upp än mer för samarbeten mellan det offentliga och det privata; inte minst sociala företag, kooperativ i olika former och andra som har en direkt erfarenhet av att arbeta med människor som har stora behov av stöd för att kunna komma tillbaka i arbete. Där finns erfarenhet, engagemang och ett bemötande som jag tror sysselsättningsfasen skulle må bra av.

Ödmjukhet är en bra sak i politik, särskilt när man har att jobba med stora, komplexa system. När jag var aktiv i politiken försökte vi alltid sätta målet framför verktygen. Om något av det vi försökte genomföra inte fick önskvärt resultat – ja, då ändrade vi verktygen. Det var mer än en gång jag på grund av det fick frågan ”Varför ändrar ni så mycket, tror ni inte på er egen politik?” Mitt svar var: ”Om det inte blev som vi tänkt kan vi ju inte vara så kära i våra egna lösningar att vi inte kan ändra oss.”

Jag är oerhört imponerad av dem som dagligen sliter i den politiska gruvan och jag om någon vet hur besvärligt det kan vara. Goda idéer är svåra att genomföra och det finns alltid de som tycker annorlunda och som man måste ta debatten med. I det läget är det alltid bättre att vara stenhård när det gäller målet och pragmatisk när det gäller lösningarna – än tvärtom.

Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister 2006-2010

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt