Obama visade att han inte har något nytt att komma med

PRESIDENTVALET I USA Efter Bill Clinton och Michelle Obamas succéer var förväntningarna i morse skyhöga inför Barack Obamas tal på Demokraternas konvent i North Carolina. Men presidenten är låst mellan två lägen – och lyckades inte ge kampanjen den skjuts som behövs för att ta en klar ledning över Mitt Romney, skriver Mathias Sundin (FP).

Det skulle bli pricken över i. Utropstecknet efter Michelle Obamas och Bill Clintons mycket lyckade tal. Det blev bara ett kommatecken. Barack Obama höll inget dåligt tal, det gör han aldrig, men det var långt ifrån något av hans bästa.

Vi ska komma ihåg att utmaningen var svår. Nästan två tredjedelar av amerikanerna tycker att landet är på väg i fel riktning, arbetslösheten biter sig fast över åtta procent, budgetunderskottet är stort och statsskulden ökar. Dessutom är landet, och framförallt huvudstaden, mer polariserad än på mycket länge. Folk har inte en känsla av att president Obama fört landet i rätt riktning, han kan inte gå till val på resultatet av de första fyra åren vid makten. Om Obama sätter en för ljus bild av verkligheten blir folk förbannade för att de inte tycker att han förstår deras problem. Är han för negativ och pessimistiskt… ja, vem vill rösta på en sådan kandidat?

När man varken kan göra det ena eller det andra fullt ut, så blir det lätt ganska platt och innehållslöst. Ungefär så blev Obamas tal.

Trots det var hans budskap tydligt (om än inte så kraftfullt): Väljarna har två val. De två tydligaste alternativen på flera generationer. Antingen går vi framåt, eller så går vi bakåt. Ni får gissa själva vilken kandidat han tyckte var framåt, och vilken han tyckte var bakåt.

Detta är en viktig uppgift för honom. När det finns en sittande president kan valet lätt bli en folkomröstning om denne gjort ett tillräckligt bra jobb. Obamas approval rating, hur många som ger honom godkänt för tiden som president, är under femtio procent. Alltså vill han inte ha någon folkomröstning om sig själv. Därför har Obama-kampanjen lagt över hundra miljoner dollar på reklamfilmer som hårt attackerar Mitt Romney, och därför vill han framhålla att det handlar om att välja väg.

Vad vägen bakåt representerar lyckades han presentera bra i talet. Samma politik som Republikanerna fört de senaste trettio åren och där enda lösningen alltid är en skattesänkning för de rika.

Har vi ett budgetöverskott? Sänk skatten. Ett underskott? Sänk skatten! Är du sjuk? Testa två skattesänkningar, dra tillbaka lite regleringar och ring imorrn, sa Obama i talet.

Men vad är då vägen framåt? Amerikanerna ska ha lika möjligheter, ska bry sig om varandra, ska lyfta varandra. Vad betyder det? Och vad är skillnaden mot det han sa för fyra år sedan? Precis som han anklagar Republikanerna för att alltid ordinera samma medicin oavsett sjukdom, så har han själv inget nytt att komma med. Det är inte svårt att föreställa sig att några väljare tänkte just så, när de satt hemma i soffan och tittade på talet.

I senaste genomsnittet av de nationella opinionsmätningarna står det 46,7 procent till Obama, och 46,7 procent till Mitt Romney. Demokraternas konvent blev lyckat, många riktigt duktiga talare pumpade i kampanjare och kärnväljare ny energi.

Men huvudpersonen lyckades inte riktigt ge kampanjen en sista skjuts framåt – den som hade behövts för att ta en klar ledning över Mitt Romney.