Medierna missar presidentvalets hemliga slagfält

USA-VALET Dagens amerikanska valkampanjer är så tekniskt avancerade att de är nästan omöjliga att bevaka. Samtidigt som vi fascineras av de stora partikonventen pågår skräddarsydda digitala mikrokampanjer i det dolda. Striden mellan Barack Obama och Mitt Romney kan avgöras långt ifrån mediernas rampljus, skriver Martin Gelin.

Partikonventen är över i USA, vilket innebär att den mest intensiva perioden av det amerikanska presidentvalet nu sätter igång. Under de kommande två månaderna ska omkring en miljard dollar spenderas på valkampanjerna – totalt kommer valet att kosta tre miljarder dollar.

I medierna tenderar man att fokusera på de stora, publika evenemangen: partikonventen och de stora talen, tv-debatterna och reklamfilmerna. Efter att Bill Clinton höll sitt bejublade tal på demokraternas konvent i onsdags var många av de politiska kommentatorerna i USA så överväldigade att de förklarade att presidentvalet redan hade
avgjorts.

Det här kunde vara ögonblicket då Obama vann, menade exempelvis Alex Castellanos, en erfaren konservativ strateg, på CNN.

Det vore på något sätt betryggande om valen verkligen avgjordes av det lag som har de bästa muntliga argumenten; som vore det en akademisk debatt. Det skulle stärka vår övertygelse om att den politiska teater som utgör ett amerikanskt presidentval även, i grund och botten, är demokratisk.

Men moderna valkampanjer i USA utspelar sig allt mer i skymundan, långt ifrån mediernas rampljus. Mindy Finn, en strateg för republikanernas digitala kampanjer (nu anställd på Twitter) sade under ett av konventen att presidentval i dag allt mer avgörs genom dolda, digitala kampanjer som massmedierna aldrig ser en skymt av.

En ny bok av skribenten Sasha Issenberg, ”The Victory Lab”, argumenterar för att de politiska kampanjerna i dag är så tekniskt avancerade att det blir nästan omöjligt för massmedier att skildra vad det är som pågår. I synnerhet har kampanjstrategerna finslipat tekniken inom det område som kallas microtargeting, som gör att de i allt högre utsträckning kan rikta skräddarsydda kampanjer mot särskilda väljare – vilket ofta sker under radarn på de journalister som bevakar valet.

I USA-valet 2008 hade valkampanjerna i snitt tillgång till 12 datapunkter per väljare: hur mycket pengar de tjänar, vilka tidningar de prenumerar på, och så vidare. I dag har är den siffran ofta över 300 datapunkter per väljare. Sasha Issenberg jämför med kreditvärderingsföretagen i USA, som håller järnkoll på ditt konsumtionsmönster för att kunna bedöma om du är lämplig för allt från ett huslån till en avbetalningsplan för en platt-tv.

Valkampanjerna har i dag, i allt större utsträckning, tillgång till just sådan information: de kan skapa en komplex profil av varje väljare för att sedan skräddarsy nischade kampanjer just för dem – genom digital annonsering, robocalls (automatiserade telefonsamtal) eller direktreklam.

Mer oroande är de enorma summor av dolda pengar som de senaste åren forsat in i valkampanjerna. Tack vare en rad nya lagar som mjukat upp reglerna för kampanjfinansiering, kommer fristående politiska organisationer utan formell koppling till presidentkandidaterna i höstens val spendera avsevärt mer pengar än de officiella kampanjerna – utan att någonsin behöva avslöja varifrån pengarna kommer.

På partikonventen har man talat om ”skuggkonvent”, där de miljardärer som finansierar dessa organisationer har sina egna evenemang vid sidan av det officiella schemat.

På republikanernas konvent i Florida tillbringade Mitt Romney, Paul Ryan och de republikanska senatorerna lika mycket tid på privata fundraisers på lyxyachter i Tampa bay, som på de synliga kampanjevenemangen. Hos demokraterna i North Carolina hamnade jag på ett mingel med Silicon Valley-entreprenörer, kongressledamöter och Vita Huset-personal på ett lyxhotell. En demokratisk strateg avslutade vårt samtal med att förklara ”Tyvärr måste jag iväg och smöra lite för några donatorer”.

Så medan vi fortsätter fascineras av det som ser ut som en demokrati – vackra, svävande politiska tal, förhållandevis sakliga tv-debatter – är det allt mer sannolikt att valet avgörs i betydligt dunklare territorier, av dolda kampanjer finansierade av dolda donatorer.