HRF:s Jenny Bengtsson svarar Emil Eriksson (MUF) om ungdomsarbetslösheten:
Arbetslinjen har gjort vår bransch till en farlig experimentverkstad
UNGDOMSARBETSLÖSHETEN Med Alliansens jobbpolitik förvandlas ungdomar till en rättslös och nedvärderad klass. Resultatet av arbetslinjen ser vi redan i hotell- och restaurangbranschen. Där är otrygga visstidsanställningar och dag-till-dag-jobb numera normen, skriver Jenny Bengtsson, ordförande i HRF Stockholm.
”En ungdomsarbetslinje handlar om att öka drivkrafterna för unga att arbeta”. Så skriver MUF:s Emil Eriksson på SVT Debatt 8/9 och beskriver på ett förträffligt sätt den människosyn som genomsyrar hela den moderata rörelsen – att arbetslösheten egentligen är ett uttryck för människors för svaga vilja att arbeta.
Men ungdomsarbetslösheten beror inte på att ungdomar frivilligt sitter hemma och rullar tummarna istället för att arbeta: de vill arbeta. Men de vill ha, och förtjänar, samma värdighet som alla andra på arbetsmarknaden. Att tro att vilka slags arbeten som helst skulle hjälpa ungdomar idag är därför bara naivt. Otrygga och dåligt betalda arbeten skapar inte särskilt bra förutsättningar för någon. För ungdomar blir detta extra tydligt.
För att förstå vilka problem ungdomar möter idag måste man se det större perspektivet. Det skolsystem som Alliansen skapat driver ungdomar direkt ut i utanförskap genom arbetslöshet – idag går en fjärdedel av alla elever ur skolan med ofullständiga betyg. De nya yrkesprogramen, som inte ens ger behörighet till vidare studier, ratas. Det finns heller inte längre en tydlig koppling mellan arbetskraftsbehovet på arbetsmarknaden och utbildningarna.
Att göra en bra entré på arbetsmarknaden med detta som grund är i princip omöjligt – i alla fall för den som vill ha ett kvalificerat arbete. Men det stannar inte där. Den utbredda otryggheten på arbetsmarknaden får konsekvenser också vad gäller boende. Möjligheten att få bostad, varken köpt eller hyrd, är närmast obefintlig då det inte går att visa upp intyg på fast arbete.
Till detta ska läggas att en stor del unga också drivits ur A-kassan genom höjda kvalificeringskrav gällande deltidsarbete, och genom höjda avgifter i de branscher där ungdomar i störst utsträckning arbetar.
Hotell och restaurangbranschen, som Alliansen ofta hänvisar till som branschen som ska råda bot på ungdomsarbetslösheten, består till hälften av ungdomar under 26 år. 40 procent av branschens anställningar är otrygga allmänna visstidsanställningar som staplas på varandra, alternativt ännu mer otrygga dag-till-dag-jobb där den anställde aldrig garanteras fortsatt jobb – men ständigt hålls på halster.
Man skulle kunna säga att branschen har blivit ett bra exempel på vad arbetslinjen verkligen leder till.
Vi har hört det förut. Moderater som klappar sig själva på ryggen, snackar skit om sossarnas system, och gottar sig åt sin arbetslinje med alla de dyra reformer som den inneburit. Under tiden ökar arbetslösheten. Och långsamt läggs grunden till en ny sorts arbetsmarknad som påminner mer om den amerikanska modellen. Med moderaternas politik görs ungdomarna till det man i USA kallar för ”working poor”. En rättslös och nedvärderad klass som används som experimentgrund för naiva politiker.
Vi vet att Sveriges ungdomar vill arbeta. Vi anser att de också förtjänar en annan verklighet än den som erbjuds idag. Men då krävs riktiga arbeten. Med riktig lön. Med bra villkor. För detta borde moderater, unga som gamla, kanske börja intressera sig lite?
