EU måste utvecklas mot en federation

EU:S FRAMTID Sverige behöver bli en mer aktiv EU-medlem som tar ansvar även för Europa. På längre sikt är det naturligt att unionen utvecklas mot en federation, där EU-parlamentet har större makt över budgeten. I framtiden ska offentlighetsprincipen gälla i hela EU, skriver Olle Schmidt (FP).

Det har knappast undgått någon att Europa genomgår en av de värsta kriserna sedan andra världskriget. Krisen är långt ifrån enbart ekonomisk, utan också social och politisk. Till det kommer eurons kris. Europa står nu inför ett vägskäl mellan djupare politiskt och ekonomiskt samarbete – eller splittring och eurons uppbrott.

I valet mellan en europeisk superstat och eurons upplösning har EU:s stats- och regeringschefer och EU-kommissionen valt en medelväg. Den vägen heter fullbordad ekonomisk och politisk union, EMU 2.0. Och på sikt skatteunion.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso vill se en ny ”gemensam giv” för Europa, ett fördjupat politiskt och ekonomiskt samarbete och fullbordande av en ekonomisk och monetär union, där EU utvecklas till en ”federation av nationalstater”.

Ett första steg är införandet av en bankunion. För att euron ska kunna överleva måste bankerna övervakas och räddas gemensamt. Det innebär att ECB blir tillsynsmyndighet och att det skapas en räddningsfond, en bankakut och en insättningsgarantifond. Till detta kommer förslag om hur skulderna ska fördelas, till exempel i form av gemensamma euroobligationer. Nästa steg är ett gemensamt finansdepartement för EU.

Hur ska då Sverige förhålla sig till detta fördjupade samarbete?

Sverige behöver mer än bara passivt medlemskap. Vi behöver vara en aktiv och konstruktiv medlem för att få ut mesta möjliga av EU. Inga svenska intressen gynnas av att vi ständigt tvekar och sätter oss på tvären. EU:s kärnländer har en tydlig vision för den gemensamma framtiden. Ska vi i Sverige frivilligt ställa oss vid sidan av istället för att ta aktiv del av debatten? Jag tycker inte det.

Som folkpartist välkomnar jag därför de senaste förslagen till en gemensam EU-tillsyn av banker där alla unionens länder borde ingå, inte bara euroländerna. Sverige ska ta ansvar inte bara för Sverige, utan även för Europa. Det är bra att ECB får en avgörande roll i tillsynen på EU-nivån. Då blir den oberoende och kan lättare stå emot påtryckningar från politiker och bankintressen.

Européerna måste återfå förtroendet för EU och dess förmåga att ge svar på de stora globala frågorna. Då behövs ett mer kraftfullt europeiskt samarbete.

Självklart kan inte mer makt flyttas till Bryssel utan att demokratin stärks. En del av detta är att ge EU-parlamentet större makt över EU:s budget. En annan del är att stärka de nationella parlamenten och koppla deras beslutsfattande närmare EU-nivån. Folkvalda parlamentariker och nationella parlament skapar en direktlänk till medborgarna. Vi behöver mer öppenhet, inte mindre – och offentlighetsprincipen ska gälla i hela EU.

För ett starkt EU krävs att många röster hörs och deltar, även den svenska! För mig är det därför svårt att nå en annan slutsats än att EU på längre sikt måste utvecklas mot en federation.

Visst känner vi till farhågorna inför en federation. Detta är inte en förändring vi vill se imorgon, eller ens i övermorgon. Det är en långsiktig utveckling där varje steg noggrant ska övervägas och diskuteras öppet, tillsammans med Europas medborgare. Men – alternativet är isolering och utanförskap. Det är inget alternativ alls för dem som värnar svensk utveckling, ekonomisk tillväxt och en stark svensk röst i global politik.

Främlingsfientliga och EU-skeptiska partier har länge varit på frammarsch i Europa. Det är därför glädjande att valet i Nederländerna blev en stor framgång för mina kolleger i de liberala partierna. Det går att vara tydligt EU-positiv och få ökat folkligt stöd. Holländarna röstade för partier som står för öppenhet, gemenskap och solidaritet. Förhoppningsvis kan opinionen vända i fler EU-länder.

Vi i Folkpartiet står stadigt i vår tro på gränslöst samarbete. Ansvaret för Sveriges framtid tar vi inte genom att stänga svenska folket ute från de internationella och europeiska arenorna där framtidens beslut fattas. Det ansvaret tar vi genom att kräva vår plats bland Europas övriga folk vid det gemensamma mötesbordet.