Jag vill bli en kvinnlig Filip och Fredrik

MANSDOMINANS I RUTAN Manliga tv-profiler får laga mat i bar överkropp, spela dålig gitarr och allmänt bara ”vara sig själva”. Som tv-kvinna tvingas du däremot anpassa dig efter förutbestämda mallar. Svensk tv speglar inte moderna kvinnor – vi måste fortfarande välja mellan att vara hora eller madonna, skriver programledaren Cissi Wallin.

På sistone har vi kunnat läsa om ”gammel”-tv-kanalernas kriser. Nu senast är det TV4, där jag själv arbetat med progam som Nyhetsmorgon och Kvällsöppet – det är tittare som sviker och sparpaket som måste införas. Kan detta vara en konsekvens av de stora kanalernas homogena och mångfaldsfattiga uppställning av programledare? Jag tror det.

Jag är en 27-årig kvinna som är på väg rakt in i min dröm. Jag har velat jobba som programledare, eller som radio och tv-journalist om man så vill, så länge jag kan minnas. Och så lyckades jag, efter flera år av väldigt enträget och målmedvetet arbete. Jag har lett otaliga P3-program, och har en egen daglig aktualitetsbaserad radioshow i pratradiokanalen Radio1 sedan april förra året. Förra hösten tog jag klivet in i tv-världen. Målet var att, oavsett om det gällde seriösa samhällsfrågor eller tramsigare feelgood-program, göra jobbet med integritet och hjärta.

Jag vill vara mångfacetterad! Köra på som den starka person jag är, med ärlighet, öppenhet och även brokighet. Jag trodde det var självklart. Bra tv och bra tv-profler är de som vågar vara just sig själva. Men det visade sig vara lite mer komplicerat.

För jag råkar vara kvinna.

Och tro mig, jag har försökt ducka för könsaspekten, genusperspektivet, genusanalysen i det här fallet. Men till slut gick det inte. För medan, säg, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson kan göra sändning efter sändning utan att få en kommentar om sina frisyrer, kläder eller annat som inte direkt har med innehållet i deras program att göra, så granskas vi kvinnliga tv-profiler hårt.

Framför allt: vi tvingas välja. ”Ska du vara seriösa Cissi eller trams-Cissi?”, frågade en tv-producent mig under ett möte. Jag påpekade att om Filip och Fredrik kan bevaka amerikanska presidentvalet en dag och göra dejting-tv i Grums nästa, så klarar nog jag att vara mångfacetterad jag med. Bara det framgår att jag är jag och levererar.

Responsen från producenten var ljummen. Likaså insikten om vad jag just sagt.

Om vi jämför Sveriges största kvinnliga tv-profiler med manliga diton ser vi nämligen en tydlig trend. Männen är både unga och lastgamla. De kan vara Ken-snygga, men också tjocka, tunnhåriga, roliga, burdusa, seriösa, gapiga och hjärtliga. Många alltihop, i ett. Kvinnorna däremot – de är antingen eller. Fast mest är de vältränade, tandblekta och korrekta.

Vilka är våra kvinnliga svar på Filip och Fredrik? Vilken svensk känd kvinna står med kaggen framme (i sunkig sport-bh) och rör i grytor hemma i sitt kök på bästa sändningstid? Vem är lite tjock, trött och ”som folk är mest”?

Ytterst få. För kraven på synliga kvinnor (och kvinnor överlag) är fortfarande så väldigt mycket större än på män. Vi måste välja. Seriös eller tramsig. Snygg eller ful.

Om man vill dra det till sin spets: hora eller madonna.

Och då backar många. Det var jag också nära att göra efter min första säsong med Kvällsöppet i TV4. Under varje sändning utseende-recenserades jag grundligt av tittarna i sociala medier, medan min kollega med snopp undkom detta nästintill helt. Han var ju bara ”en skön snubbe i rutan”.

Har ett enda produktionsbolag hört av sig till mig eller någon av mina kvinnliga kolleger och föreslagit att vi ska ta massa plats i program efter program, spela lite gitarr och sjunga fast vi egentligen inte är särskilt musikaliska och dra skämt mitt i rapporteringen om något mer seriöst? Med andra ord: Speglat den moderna kvinnan i tv? Visat hur kvinnor är mest?

Nej.

Däremot vill de gärna att man ”klär sig lite mer si eller så”. De har nedrans massa åsikter om en överlag. Vad som är ”jag” och inte. Istället för att lita på att alla kvinnliga tittare suktar efter identifikation. Varför tror ni underbara Hanna Hellquist gjort sådan succé i SVT? Jo, för att hon är Hanna Hellquist i främsta rummet. Precis som Filip är Filip och Fredrik Fredrik. Hanna är inte ett ögongodis som mest säger hej och välkommen och ler ansträngt och välblekt.

De där tv-profilerna är framtiden, det är min totala övertygelse. Kvinnor som män. ”Hej och välkommen”-programledaren som mest är en nitiskt opartisk och opersonlig presentatör behövs förvisso, men det är nog ingen slump att så kallad ”tv med hjärta” är vad som går absolut bäst. Det kräver starka profiler. Givetvis även kvinnliga.

Så, kanaler och produktionsbolag: Jag och många andra aspirerar på att bli kvinnliga versioner av Filip och Fredrik. Vi skulle göra det galant. Och ni har våra nummer.

Det är dags nu.