Teknik

apple_dekaminski

Apples sköna nya värld liknar mest ett fängelse

Publicerad 21 september, 2012 - 07:00

IPHONE 5 Deras produkter har sänkt trösklarna för många datoranvändare. Men samtidigt påminner Apple allt mer om en sekt, där livet kretsar kring godkända appar, låsta prylar och att stämma konkurrenter. De som deltar i masspsykosen bidrar till en mer sluten framtid, skriver Marcin de Kaminski.

Nu kommer så Iphone 5, IOS 6, kanske snart även en Ipad mini. Aldrig har väl Aldous Huxleys roman Du sköna nya värld känts lika aktuell, trots att den skrevs redan 1932. Samtidigt som ett samlat Apple-kollektiv ropar halleluja och pöbelköar för att köpa sig ett materiellt frikort växer en annan, mindre lockande framtidsbild fram.

Låt mig presentera en flerstegsraket i inlåsning.

I veckan svor Andreas Ekström i Sydsvenskan över Apples nya laddningskontakter där laddarens hen-del är mindre än den tidigare varit. Ett litet problem, kan tyckas, men i det större sammanhanget ett väldigt viktigt exempel. Nya Iphone 5 tvingar dig att köpa nya laddningsprylar, nya mobilskal och andra tillbehör för att du ska känna dig komplett.

Inte nog med det – Apple har ett inledande säljstopp på tredjepartsprodukter för att se till att du inte ger dina pengar till någon annan. Det kostar förstås lite extra också.

Inlåsning, häpp!

En gång i tiden, när Apples produkter fortfarande hette Macintosh, fanns inga appar. Då fanns något som hette program, med vilka man faktiskt kunde göra riktigt spännande saker som man själv kommit på. I den appifierade iVärlden är det andra bullar. Appifieringen ger oss ett begränsat utbud av godkända appar med vilka vi når certifierade tjänster där vi betalar med våra liv.

Inlåsning, häpp!

Apple tycks allt oftare bli irriterade när andra försöker efterapa deras inlåsningstaktiker. Med jämna mellanrum dyker nyheter om nya patentstämningar upp, där Apple försöker stämma sina konkurrenter på biljardbelopp när de egentligen inte gör annat än att följa en trend. Senast var det Samsung som drabbades när man, något förenklat, råkade göra en fyrkantig telefon med virtuella knappar.

Inlåsning, häpp!

Allt är förstås inte dåligt. Apple har på många sätt sänkt de tekniska trösklarna för basanvändare och underlättar många vardagliga göromål.

Jag vet, jag använder själv både Macbooks och Iphones. Men det måste göras med ett alternativseende. Att delta i Apples masspsykos är inget annat än att vara en del av framväxandet av en alltmer inlåst verklighet. Eller, med Atari Teenage Riots bevingade ord ur Redefine the enemy från 1997:

”If only technology keeps moving you forward
And you’re not prepared for the future
You become a naive child left in an information overload unit”

Det här är viktiga grejer. Hur vi förhåller oss till en inlåst framtid är a och o när det gäller data. Om vi kan enas om att framtiden är digital måste vi påminna oss om att internets storhet bygger på de öppna strukturerna och dess mångfald av uppfinningsrikedom. Den typ av inlåsning av vår gemensamma morgondag som Apple går i bräschen för tar ifrån oss möjligheten att göra det vi vill. Istället tvingas vi rätta oss efter vad tillverkarna av våra iPrylar kunnat föreställa sig att vi borde vilja göra.

När vi utan att blinka köper de förutsättningar Apples appifiering innebär traskar vi frivilligt in ett mentalt framtidsfängelse, en väldigt oskön ny värld. Och det utan att passera gå.

Räcker inte ovanstående uppräkning av inlåsningsexempel finns alltid en genomgående problematik när det gäller en mer allmän datahysteri. Alla prylar vi envisas med att köpa är byggda av underbetalt slavkött, högst troligtvis utspätt med barnarbetarblod. Det torde inte komma som någon nyhet att arbetsförhållandena för dem som gräver fram de metaller datorerna är byggda av inte är så himla toppen. Likaså sägs självmordsfrekvensen på de fabriker som monterar Iphones vara högre än någonsin, på grund av de slavliknande förutsättningarna och den faktiskt fysiska inlåsningen.

Häpp!

Uppsträckning nu. Akta dig för äpplen. Och läs gärna Huxley.

Marcin de Kaminski, nätforskare och doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt