Lotta Gröning om Socialdemokraternas skuggbudget:
Mycket återstår om S ska vinna medelklassen
SKUGGBUDGETEN Med lanseringen av ”affärsplan för Sverige” kom splittringen inom Socialdemokraterna återigen upp till ytan. Dagens utspel om att skrota Fas 3 kan säkert gjuta olja på vågorna internt. Men Stefan Löfvens stora utmaning är att sälja in förslaget till medelklassväljarna, skriver Lotta Gröning.
Socialdemokraterna har ägnat veckan åt att lansera sin ”affärsplan för Sverige”, skuggalternativet till regeringens budget. Men Stefan Löfvens utspel de senaste dagarna har inte fått det mottagande han hade tänkt. Bara ordet affärsplan retade upp en stor del av partiet – vips kom den splittring, som legat latent sedan Löfven blev partiledare, upp till ytan. Det är vänsterkrafterna som reagerar: ”Vi är inget företag utan en folkrörelse”.
Dagens S-förslag att avskaffa Fas 3 lär däremot tas emot med öppna armar i de egna leden.
Socialdemokraterna satsar två miljarder för att de långtidsarbetslösa ska få riktiga jobb och skäliga löner. Framför allt räknar de med att den offentliga sektorn kan ta emot många. Det är inte omöjligt, särskilt med tanke på den underbemanning som finns inom omsorgen.
Arbetslösa kan få jobb, och kommuner och landsting får hundra procents ersättning från staten. Förslaget liknar de gamla traditionella beredskapsjobben och kraven på riktiga jobb är en klassisk socialdemokratisk politik.
Många av de människor som befinner sig i Fas 3 eller riskerar att hamna där har fört en lång kamp för att få systemet avskaffat. Att hamna i Fas 3 är att bli stämplad som en andra klassens människa. Där tillhör man utanförskapet och tvingas jobba heltid för minimal betalning. Åtgärden är avsedd att vara en piska för alla som inte ansträngt sig ordentligt.
Med förslaget utmanar Stefan Löfven regeringens ”trygghetspolitik”, det är både smart och strategiskt. Lite förvånad blir jag dock över att Ylva Johansson, S talesperson för arbetsmarknadsfrågor, menade att dagens arbetsförmedlare inte arbetar för att placera de arbetslösa i näringslivet.
Där får hon lov att tänka om ifall partiet ska slippa en debatt om arbetsförmedlarnas kompetens.
Att avskaffa Fas 3 handlar också om att vädja till solidariteten i det svenska välfärdssamhället. Men det räcker inte. Stefan Löfven måste också vinna medelklassväljarna – vilka numera har köpt alliansen skattesänkningar istället för generella satsningar i välfärden. För att lyckas vinna medelklassen krävs en genomtänkt strategi för välfärdssystemen.
Socialdemokraternas affärsplan innehåller visserligen både en satsning på ungdomsarbetslösheten och ett bättre utbildningssystem, men det är ingen politisk fullträff. Förslagen har till med sågats av hans egna partimedlemmar.
Den givna frågan är om Stefan Löfven klarar av att förnya den socialdemokratiska politiken och utmana alliansen i valrörelsen? För att lyckas måste han ha förmågan att tänka nytt, vara självkritisk och inte lägga sig för nära den borgerliga politiken.
Det är en otacksam roll att vara i opposition, att alltid få spela andra fiolen och att inte ha kontroll över statsfinanserna. Socialdemokraterna är inte särskilt bra i den rollen. Dessutom brottas partiet fortfarande med den interna splittringen.
Hur som helst blir fortsättningen spännande. Trot eller ej – det börjar faktiskt bli lite nerv i svensk politik igen.
