Medierna älskar att vältra sig i invandrarsnyft

KORTEDALAFALLET Organisationen Pantrarna menar att förorten svartmålas och att misshandeln av en 61-åring i Kortedala får oproportionerligt mycket uppmärksamhet. Tvärtom – det var ett sadistiskt brott som måste straffas hårdare än vad lagen gör idag, skriver Kent Ekeroth (SD), i en replik.

”Hårdare straff skapar inte ett tryggare samhälle”. Så inleder Pantrarna sitt svar på min artikel på SVT Debatt. Problemet är bara att de har fel.

Tänk efter vad ”hårdare straff” innebär. Om Sverige skulle ha mildare straff än vad vi har i dag, menar de att brottsligheten skulle vara lägre då? Gäller den skalan utan gräns, så att vi helt enkelt inte skulle ha straff överhuvudtaget?

Anta att så vore fallet, att vi inte skulle ha några straff i Sverige – skulle då Pantrarna fortfarande stå här och argumentera för att hårdare straff inte skapar ett tryggare samhälle? Eller är det snarare så att hårdare straff utifrån en för låg straffskala ger effekt?

Har man väl kommit till den insikten återstår diskussionen om hur hårda straffen ska vara. Pantrarnas inställning verkar vara att Sverige uppnått idealnivån på straffskalan. ”Nej”, tycks de säga, ”ett ungdomsgäng som nästan slår ihjäl en sjukpensionär ska inte tillbringa en enda dag bakom galler”.

Jag betvivlar oerhört starkt att den inställningen delas av speciellt många andra i det här landet.

Pantrarna insinuerar att ökad brottslighet bara beror på socioekonomisk bakgrund (”arbetarklassen”). Det stämmer inte. Även när man tar socioekonomisk status i beaktande kvarstår en betydande överrepresentation för invandrare, enligt Brottsförebyggande Rådet, främst från Mellanöstern och vissa delar av Afrika.

Överrepresentationen blir högre ju grövre brotten är. Det är beklagligt men ett faktum.

Det är också intressant när Pantrarna försöker spela moraliska och inte ”plocka politiska poäng på en tragisk händelse”. Jag hörde inte ett ord från dem om alla de politiska poänger medier och mångkulturalister försökte göra av Forserum. Eller för den delen Peter Mangs, som skribenterna själv tar upp som exempel. Faktum är att Kortedala-fallet sätter ljuset på ett systemfel i svensk lag som jag flera gånger uppmärksammat i Sveriges Riksdag.

Pantrarna beklagar sig över hur medierna rapporterat om händelsen i Kortedala. Men det beror givetvis på det sadistiska övervåld som en 61-årig sjukpensionär utsattes för. Forserum tycker de inte fått tillräcklig uppmärksamhet, trots det enorma mediedrevet. Svenska journalister älskar att vältra sig i invandrarsnyft, det är med andra ord inte förvånande att Forserum fick de proportioner det fick.

Pantrarna borde istället fråga sig varför de svenska tjejernas utsatthet i Alvesta, som dagligen blir trakasserade av ungdomsgäng, inte röner något större intresse från våra kära journalister.

Fortsätter man läsa Pantrarnas debattartikel blir det ännu mer lustigt. De skriver ”varför skriker inte SD efter hårdare straff mot dem?”, och syftar på de svenska ungdomarna i Forserum.

Här kommer uppenbarligen en liten nyhet: Alla svenska medborgare är lika inför lagen om SD får bestämma. Problemet i dag är att vi har en lagstiftning som istället diskriminerar svenskar, till exempel lagen om hets mot folkgrupp. Detta verkar inte alls ha bekymrat skribenterna, som istället spinner vidare på sina fria fantasier om SD – det enda parti som verkar för att alla svenska medborgare verkligen ska vara lika inför lagen, vilket alltså inte är fallet i dag.

Nyhetsrapporteringen från Kortedala var, i rak motsats till vad Pantrarna påstår, rena snyftorgien till fördel för dem som grovt misshandlade Carl-Eric Cedvander. Ett exempel från Expressen, som den 21 augusti skrev om en av dem som misshandlade Cedvander:

”Jag har mått mycket dåligt psykiskt och känslomässigt”, säger han till utredaren. Liksom 15-åringens familj har också denna hamnat i en djup kris efter att 16-åringen greps av polisen.

Det finns mycket mer av samma vara – tårdrypande reportage om hur brottslingarna och deras familjer känner sig, om hur de hamnade i kris och hur dåligt förövarna mår. Så nej, medierna hittade inte ”människor som kunde beklaga sig över de låga straffen”. I stället var det vanliga människor, trötta på det slappa svenska rättssystemet, som självmant reagerade. Och det med rätta.

Ska vi hindra detta från att hända igen är receptet att visa att sådana handlingar får kännbara konsekvenser.