Man blir illamående av att lyssna på Irans president

FN-MÖTET När Irans president i natt talade inför FN:s Generalförsamling hade han tonat ner sin antisemitism. Men Mahmoud Ahmadinejads budskap var fortfarande tydligt: Israels ”sionistregim” hotar Iran, som därför måste fortsätta skapa förutsättningar för att bli en kärnvapennation, skriver Lisa Abramowicz.

Irans president Mahmoud Ahmadinejad har just hållit sitt sista tal i FN:s Generalförsamling, eftersom han kommer att avgå som president nästa sommar. Hans tal präglas av rasistiska konspirationsteorier, självgodhet och offermentalitet.

Ahmadinejad hade något tonat ner talet i jämförelse med sin hatpredikan i Teheran förra månaden (17/8) som var både utpräglat antisemitiskt och mordiskt.

Då sade han bland annat ”Sionisterna tänker bara på rikedom och makt och har dominerat andra under fler än 2000 år, särskilt under de senaste 400 åren (sic!). Den sionistiska regimen är sionisternas verktyg för att dominera världen… sionisterna har planerat bakom kulisserna” och ”åsamkat mänskliga samhällen obotlig skada genom slaveri, kolonialism och de båda världskrigen.” ”Den sionistiska regimens själva existens”, fortsatte Ahmadinejad, ”är en förolämpning mot mänskligheten och en kraft som förstör alla nationers personligheter”. Han kallade regimen en ”cancersvulst” och hävdade att ”en enda cancercell på Palestinas mark” utgör ett hot.”

På en presskonferens i tisdags i New York hånade han ”sionisterna” – paradoxalt nog – för att bara ha funnits i 60 – 70 år och uttalade att de snart skulle försvinna.  ”De (sionisterna) vill provocera situationen och öka spänningen för att komma ut ur en återvändsgränd. Vi vill utrota grundvalarna, anledningen till dessa spänningar”, sade Ahmadinejad.

Över huvud taget nämner han inte Israel eller israeler; han talar bara om ”sionisterna” eller ”sionistregimen”. Det är ingen slump, utan ska understryka Israels illegitimitet.

I FN-talet igår attackerade han återigen ”de ociviliserade sionisterna för att hota med militära handlingar mot vår stora nation”.  Uttalandet är upprörande med tanke på Ahmadinejads och iranska ledares regelbundet återkommande hot om att ”utplåna sionistregimen från kartan”. Irans kärnteknikprogram har av FN-organet IAEA, bedömts som ”oroande” då Iran anrikar uran till en grad som är långt över vad som behövs för civilt bruk. Iran har också nekat IAEA:s tjänstemän tillträde till anrikningsanläggningarna. President Obama gjorde klart dagen innan i sitt FN-tal att USA kommer att göra vad det måste för att förhindra Iran från att få kärnvapen.

Ahmadinejad klagade i sitt tal över Västs och ”sionisternas” kärnhot (nuclear intimidation) och kritiserade Säkerhetsrådets möjlighet att stoppa förslag genom veto. Med tanke på att det är detta veto – använt av Kina och Ryssland – som gjort FN-aktioner mot Syriens regim omöjligt, är uttalandet märkligt. Iran hör till en av Syriens få tillskyndare och vapenleverantörer. Ett annat av Irans ombud, Hizb’ollah, ska enligt uppgifter delta i det blodiga inbördeskriget, på regimens sida.

I övrigt talade han i mer allmänna ordalag om att den rådande världsordningen är diskriminerande, felaktig och baserad på orättvisor, beklagade den ökande fattigdomen i världen och ”att alla idag är olyckliga över världsordningen”. Han passade också på att anklaga Väst för skuldkrisen i världen.

Han påstod också ”att muslimer, kristna och judar har inga problem med varandra”. Man kan inte med bästa vilja i världen påstå att Iran och dess ledare gör något för att få detta uttalande att stämma mer med verkligheten. Iran har av Freedom House anklagats för att vara diskriminerande mot minoriteter och kvinnor, och anses som ”icke-fritt” av organisationen. Man skulle önska att Iran ägnar sig mer åt att rätta till de enorma orättvisorna – ekonomiska, könsrelaterade, mot homosexuella och minoriteter i sitt eget land – snarare än att mästra omvärlden.

Han avslutade med att säga ”Vi väntar på den ultimata Räddaren, som ska komma och utplåna alla orättvisor och förse världen med trygghet och lycka.”  Är det den messianska Mahdin, som Ahmadinejad här talar om?

Att lyssna på Ahmadinejad är som att åka berg- och dalbana i allt högre hastighet, man blir yr och man mår till slut ganska illa.