Missunna mig inte möjligheten att slippa Gud

RIKSDAGENS ÖPPNANDE Roland Utbult (KD) verkar oförstående inför min ovilja att delta i förra veckans gudstjänst i Storkyrkan. Men jag och många andra folkvalda känner oss inte hemma i kyrkan. Varför får vi inte manifestera riksdagens öppnande på det sätt som passar oss bäst? skriver Fredrik Schulte (M).

Roland Utbult (KD) anklagar i ett debattinlägg deltagarna på den sekulära ”samling” som var ett alternativ till gudstjänsten i under riksdagens öppnande för att vara splittrande. Detta då ”kristendom inte är vad gudstjänsten handlar om”, enligt Utbult.

Utöver det något märkliga i att påstå att deltagarna på samlingen, som inte samtidigt var bjudna till Storkyrkan, verkade splittrande (i kyrkan var bara ett fåtal dignitärer välkomna medan samlingen inbjöd alla intresserade), är det något underligt att hävda att en GUDStjänst, i en kristen kyrka och med en predikan från ärkebiskopen inte skulle ha något med kristendomen att göra. Budskapet verkar vara: ”valfrihet för alla så länge ni går i min kyrka”.

Sanningen är att jag och många med mig inte känner oss hemma i kyrkan och därför tidigare avstått från att delta. Varför vill Utbult då missunna oss möjligheten att få manifestera riksdagens öppnande på ett sätt som vi anser passa oss bäst? Att han visar oförstående inför min ovilja att delta i gudstjänsten är, i ordets rätta bemärkelse respektlöst!

Vidare fortsätter Utbult kritisera ”…mål[et]är att skapa en sekulär stat”, och liknar detta vid experiment som genomförts i kommunistiska diktaturer som Sovjet och Kina. Roland Utbult, vi lever i en sekulär stat! För tio år sedan separerades kyrkan från staten och sedan länge upphöjs ingen religion (eller ickereligion) till att ha en särställning framför andra i lagens mening. Ska vi tolka detta som att Utbult vill avveckla den sekulära statsordningen?

Antagligen föreligger dock ett missförstånd om begreppets innebörd, då en sådan förändring skulle innebära en återgång till medeltida principer och rättfärdiga diktatoriska teokratier som Iran. Vad Utbult antagligen menar är att vi, enligt hans uppfattning, skulle få ett amoraliskt samhälle utan religionen. Svenskarna är dock antagligen världens mest sekulära folk. Ingenstans i världen deltar så få i religiösa ceremonier och ingenstans är så många uttalat icketroende.

Är det Utbults uppfattning att Sverige står på moralens brant? Är de svenskar som är uttalat ateister mer amoraliska människor? Argumentet är inte seriöst! Rätt eller fel har inget med Gud att göra, utan handlar om att utforska rationalismens och förnuftets värld, inte mystikens.I

Sovjet och Kina avvecklade förvisso sina kyrkor, men befolkningen förblev alltjämt troende och statsreligionens gudsdyrkan ersattes med persondyrkan, vilket i form inte skiljer sig nämnvärt åt. De dygder som Utbult nämner och tillskriver kristendomen, så som ”etisk kompass, civilkurage, trygghet, förvaltarskap och solidaritet med personer som lever i utsatta situationer”, skulle Utbult, om han blickar ut över sin omvärld, finna i vartenda samhälle och snudd på varenda människa, kristen eller ej.

Utbult skriver också att ”vi kan alldeles säkert vara överens om att den kristna värdegrunden har haft stor betydelse för vårt lands utveckling”. Nej Roland Utbult, det är vi inte! Den som läser sin historia vet att precis varenda liberal och humanistisk reform som det västerländska samhället genomfört har kyrkan kämpat emot med näbbar och klor och endast motvilligt accepterat. Ära den som äras bör, i detta fall upplysningens förkämpar.

Jag accepterar din tro Roland Utbult, men du måste i demokratins namn acceptera att jag kommer till andra slutsatser när jag dömer kristendomen utifrån den faktiska historien och utifrån berättelser ur bibeln, så som när Jesus avvisar en kvinna på grund av etnicitet (Matt 15:21-26), Guds många folkmord (tex.. 2 Kung 19:35) eller fördömande av homosexuella (3 Mos 18:22). Därför kommer jag även nästa år besöka Humanisternas samling.