Helt korrekt att inte lämna ut Säpos resultaträkningar

GRANSKNING AV SÄPO Dagens Nyheter har fått avslag från regeringen på sin begäran att granska Säpos resultaträkningar. Förståsigpåare i medierna har kallat beslutet ”absurt” – men problemet ligger egentligen hos DN, som formulerade sin begäran fel. Den större diskussionen borde istället handla om att myndigheter skyddar allt mer uppgifter i det tysta, skriver tryckfrihetsexperten Trond Sefastsson.

En journalist på DN ville för några veckor sedan veta hur Säpo använder sina anslag och begärde därför att få ta del av myndighetens resultaträkning för 2010 och 2011. Säpo avslog med hänvisning till sekretess. Regeringen gjorde samma bedömning. Händelsen har med smärre variationer i medierna rubricerats ”Ask sekretessbelägger Säpos kaffekassa”.

Även om rubriken är klatschig tror jag inte att justitieministern skulle ha belagt Säpos kaffekassa med sekretess. Istället finns antagligen förklaringen i det svar som en stabschef på justitiedepartementet lämnat till SVT: Regeringen kan ju bara pröva en begäran efter hur den är utformad.

Hur DN-reportern utformade sin begäran till Säpo vet jag inte. Men DN:s artiklar om saken och justitiedepartementets svar pekar mot att de begärt ut fullständiga resultaträkningar för de två åren.

DN-reportern formulerade sin begäran fel.

Enkelt uttryckt kan man säga att om hela resultaträkningarna för två år begärs ut i klump och en enda uppgift strider mot någon av de två sekretessbestämmelser som Säpo får åberopa, är det helt korrekt att ge avslag. Det gäller också för regeringen.

En förståsigpåare som uttalar sig i medierna kallar regeringens beslut ”fullständigt absurt”. Han hävdar att myndigheter inte ska ”avslå en begäran generellt utan titta på varje uppgift för sig, om den går att lämna ut.” Påståendet stämmer, men bara om den som begär ut uppgifterna särskilt yrkat på att en sådan bedömning skall göras.

En politiker i justitieutskottet har KU-anmält Beatrice Ask. ”Det finns all anledning att ifrågasätta om detta är rätt handlagt” skriver politikern, påhejad av medierna. Det troliga är dock att beslutet juridiskt sett är helt i sin ordning. Regeringen har sådana vidsträckta befogenheter att den formellt sett inte kan göra fel i en fråga som denna.

Justitieminister Beatrice Ask meddelade att hon inte hade möjlighet att lämna någon kommentar. Det kunde hon visst ha gjort, om hon hade velat. Justitieministern har samma yttrandefrihet som alla andra. Det hade varit mer reko av Ask att säga att hon inte ville lämna kommentarer.

Myndighetsanställda har dessutom en i grundlag reglerad rätt att i stor utsträckning lämna ut även sekretesskyddade uppgifter till journalister. Det är en speciell yttrandefrihet som kallas meddelarfrihet. Den gäller också för Säpos personal, som muntligt hade kunnat lämna ut flertalet siffror i resultaträkningarna, utan att det skulle ha varit ett sekretessbrott. Men detta håller Säpo tyst om.

Under det tjugotal år som jag följde utvecklingen på sekretessområdet kunde jag konstatera att tillväxten av nya skyddade områden var enorm. Det rörde sig om ett tjugotal nya områden om året.

Få märker vad som händer, eftersom bestämmelserna ligger inbäddade i reformer på olika myndighetsområden. När nya lagar tillkommer eller gamla ses över vågar jag påstå att utredarna alltid får i uppdrag att se över sekretessfrågan. Uppgift efter uppgift, på område efter område, har blivit oåtkomliga för allmänhet och journalister. Myndighetsanställda arbetar i mycket stor utsträckning bakom stängda dörrar.

Verksamheter som finansieras med skattemedel bör tåla en större öppenhet och mera långtgående insyn än vad vi ser idag, om inte annat därför att sekretess skapar överdriven misstro mot det som våra myndigheter sysslar med.

Detta går tydligt att se i fallet med Säpos resultaträkningar. Beslutet väcker en kollektiv instinkt hos journalister om att de är något skumt på spåren. Misstroende uppstår också hos dem som riskerar att bli utsatta för granskning. Förre JO Tor Sverne sade en gång till mig: ”När du begär att få ta del av myndigheternas handlingar upplevs det som att du är hemma och rotar i tjänstemännens privata byrålådor. De tycker att handlingarna är deras egna privata tillhörigheter.”

Jag vill tro att myndigheternas personal oftast har goda avsikter när de åberopar sekretess. Vad de missar är den nedåtgående förtroendespiral där journalisterna, och i förlängningen medborgarna, tappar förtroendet för det som skatteavlönade tjänstemän sysslar med.