Vi måste göra upp med myten om fylleflatan

GAYLIVETS BAKSMÄLLA Var fjärde homo- och bisexuell lever i gränslandet till alkoholism visar en färsk undersökning från Folkhälsoinstitutet. Men vi får inte fastna i den enkla analysen kring ”partybögen” och ”fylleflatan”. Istället måste vi våga tala om den faktiska psykiska ohälsa som ligger bakom problemen. Folkhälsoinstitutet och RFSL kan påverka att läromedel normaliserar homo- och bisexualitet, skriver Anna C Nilsson (C).

Att det är dubbelt så vanligt med självmordsförsök bland homo- och bisexuella personer jämfört med övriga befolkningen visste vi redan 2005, då Folkhälsoinstitutet presenterade rapporten Homosexualitet, bisexualitet och transpersoners hälsosituation. Psykisk ohälsa kan mycket väl vara den bakomliggande orsaken till ökat bruk av alkohol och hasch i samma grupp.

Enligt Folkhälsoinstitutets årliga undersökning av folkhälsan lever var fjärde homo- och bisexuell i gränslandet till alkoholism. Haschanvändandet i gruppen är fyra gånger vanligare än genomsnittet visar samma undersökning.

Men i motsats till RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund – som delvis förenklar problematiken genom en förklaringsmodell som går ut på att många homo- och bisexuella vistas på krogen – beror det snarare på att vi makthavare inte tar problematiken på allvar.

Ulrika Westerlund tror på utbildning i alkoholfrågor för den specifika gruppen. Men det räcker inte med att konstatera att homo- och bisexuella dricker mer. Det gäller att fråga sig varför de gör det.

De utlösande faktorerna som triggar igång missbruk handlar ofta om psykisk ohälsa – det kan vara en skilsmässa, förlust av arbetet eller en stark känsla av utanförskap. Det är känslan av utanförskap vi måste angripa och frågan är hur vi får gruppen att må bra.

RFSL borde satsa mer på kurser där det ges möjlighet att stärka självkänslan. Folkhälsoinstitutet borde göra informationskampanjer riktade till pedagoger och föräldrar om homosexualitet och om psykisk ohälsa. RFSL besöker redan skolor och samtalar med elever om hur det är att vara homo- eller bisexuell. De skulle samtidigt kunna erbjuda fortbildning till lärare, föreläsa på lärarhögskolor och för blivande kuratorer, rektorer och skolsköterskor, samt samarbeta med idrotts- och föreningslivet – alla våra ungdomsledare bör ha kunskap om hbt-frågor.

Samverkan är en framgångsfaktor. Folkhälsoinstitutet och RFSL kan påverka att läromedel normaliserar homo- och bisexualitet. Jag ser nyttan i att RFSL samverkar med Folkhälsoinstitutet, idrottsrörelsen, skola, vård, BUP och ungdomsmottagningar. Genom ökad kommunikation och samverkan når vi långt – men först och främst måste alla våga ta i det verkliga problemet: den psykiska ohälsan i gruppen.

Den höga psykiska ohälsan hos homo- och bisexuella tar sig uttryck i mer än bara tequilashots och joints. En fjärdedel av unga homo- och bisexuella kvinnor uppger att de har försökt ta livet av sig.

2008 fick Ungdomsstyrelsen i uppdrag av regeringen att genomföra en fördjupad analys av hälsosituationen bland unga hbt-personer. Enligt Ungdomsstyrelsens utredning som färdigställdes 2010, Hon hen han, är situationen alarmerande. En av fem 16-25-åringar i gruppen homo- och bisexuella uppger att de utsatts för fysiskt våld av en förälder, partner eller närstående vuxen – dubbelt så stor andel som bland unga heterosexuella.

När ungdomar utsätts för fysiskt våld i hemmet är det många som känner sig tvingade att fly. Vi vet också att psykiskt våld ofta går hand i hand med fysiskt våld. Hela 65 procent av de unga kvinnorna uppger i utredningen att de har blivit bemötta på ett kränkande sätt. Många flyr sin hemkommun i samband med ”komma ut-processen”. Livet blir en flykt från känslan av utanförskap, och det kan yttra sig i alkohol- eller narkotikamissbruk, ätstörningar och självmordsförsök.

Som Centerpartist är det för mig givet att hela Sverige ska leva – men också givet att man som hbt-person ska kunna leva i hela Sverige. I storstäderna kan det vara enklare att våga ta steget att komma ut, men där finns ett socialt tryck av lite annat slag.

Populärkultur och medier presenterar gärna en bild av hbt-världen som en ständig Prideparad. Alkohol, droger och sena nätter framställs näst intill som en naturlig del av att vara homo- eller bisexuell. Vi måste erbjuda fler mötesplatser och möjligheter att äntligen få vara öppen med sin läggning på andra sätt än via söndagskvällarna på Patricia eller en flatfest på Moxy.

Dessutom är förtroendet bland homo- och bisexuella inte sällan lågt för polis, skola och sjukvård. Alla vågar inte tala öppet om sin sexuella läggning med olika myndighetspersoner. Samhället måste skapa fler möjligheter för hbt-personer. En skepsis mot att samhället verkligen är öppet och tillgängligt leder ofta till att man, istället för att prata om hur dåligt man mår, väljer en blöt kväll på krogen.