Vi samer är mer än kolt och kåtor

SAMEKULTUR 2.0 Trots att det är ett tag sedan rasbiologiska institutet mätte min farmors skalle, betraktas vi samer fortfarande som ett exotiskt inslag i svensk kultur. Men bara för att vi är urbefolkning behöver inte dagens samiska kulturyttringar vara urgamla. Samer måste bli bättre på att föra ut den moderna kultur vi faktiskt producerar. Det skriver Anders Rimpi, samisk ljudkonstnär och kompositör, med anledning av den pågående konferensen om nationella minoriteter.

Sameslöjd, renar, tennbrodyr, jojk, trolltrumma och samiska. Sedan brukar det ta stopp för de flesta när de tänker på samisk kultur. Beskrivningen av samer när jag gick i svenska skolan på 1980-talet var en man i kolt med en ren vid sin kåta. Punkt.

Om man får lära sig så lite om ursprungsbefolkningen i sitt land är det inte lätt att veta något om dess kultur – vare sig den traditionella eller den samtida. Om det handlar om samisk kultur blir det lätt musealt. Nu är det ett tag sedan rasbiologiska institutet tog mått på min farmors skalle, men det känns ändå i dag som att samen betraktas som ett exotiskt inslag.

Sveriges egna lilla gulliga ursprungsfolk som lever enligt urgamla traditioner.

Bara för att vi samer är urbefolkning betyder det inte att dagens kulturyttringar behöver vara urgamla. Det känns märkligt att behöva skriva det här, men naturligtvis formas den samiska kulturen efter sin tid och kontext liksom alla kulturer. Det samiska innebär dock att vi känner vår historia och ofta tar avstamp i den när vi skapar något nytt. Inte helt ovanligt är att det handlar om det nya Sápmi – Sameland – som strävar mer framåt än sysslar med konservering av gamla traditioner.

Bland många konstnärer finner vi dansaren Ola Stinnerbom som skapar en modern nyskapande dansform för att återinföra en samisk tradition, samt Joar Nango som bland annat jobbar med nomadisk arkitektur.

I slutet av augusti var jag dj på klubben Minoritetsdiskot på Pustervik i Göteborg med deltagare från olika minoriteter i Sverige. Jag spelade uteslutande samisk klubbmusik och projicerade samiska samtidskonstfilmer. Och jag hade min kolt på mig. Det är en del av ett konstnärskollektiv med samiska konstnärer ifrån Sverige, Norge, Finland och Kanada, som vi kallar Colonial Gaze Sami Artist’s Collective.

Vi blir tyvärr tvungna att använda engelska som koncernspråk eftersom jag, precis som många andra i min generation, aldrig har lärt mig samiska. Liksom många var min far förbjuden att tala sitt eget språk i skolan, och föräldrar ansåg att vi barn för vårt eget bästa bara skulle lära oss svenska. Samtidigt är det samiska språket på frammarsch, som en del i reclaimandet av vårt arv som under århundraden brutits ner.

Detta är något som diskuterats på den konferens om nationella minoriteter som just nu pågår i Sollentuna. Men varför stanna vid språkfrågan? Samisk kultur är större än så. Framför allt tror jag att vi samer själva måste bli en mer aktiv del i att föra ut de moderna kulturyttringar som vi faktiskt producerar.

Dagens samer är inte bara kolt och kåtor.

Hur skiljer sig då samiska kulturyttringar från annan kultur? Till att börja med är det inte säkert att de alltid gör det. Ett konstnärligt uttryck kommer naturligtvis ifrån en individ, den man är. Som samer har vi förmodligen en upplevelse av vad det samiska är. Därför tror jag att samers konst blir mer eller mindre samiskt beroende på vad det specifika verket handlar om.

Naturligtvis handlar det också om vilken kontext konsten visas i. Om verk av Ernst Billgren ställs ut i Skövde ligger inte fokus på att det är ”svensk” konst. När Matti Aikio för en månad sedan ställde ut i Karasjokk med bland annat sin videoinstallation Building Nomad Refugee Camp, kallades han inte för samisk konstnär, med stort S – det hade han med all säkerhet däremot presenterats som i Göteborg.

För mig kan nutida samisk kultur vara alltifrån samisk klubbmusik, ljudkonst, politisk performance och film om vardagsproblematik till utvecklandet av de traditionella samiska konstarterna. En del av verken vi just nu jobbar med inom Colonial Gaze kommer vara med på den internationella utställningen och releasen av projektet Queering Sápmis bok om samers personliga queera erfarenheter som ges ut på sex språk under våren 2013.

Det är ett projekt som jobbar med frågeställningen om hur det är att vara minoritet i en minoritet.

Att den samiska samtidskonsten får blomstra leder till både en starkare och öppnare kultur, det är min starka övertygelse – även för de traditionellt samiska konstarterna. Det gör att nya generationer blir inspirerade att som same verka för en bättre framtid.

Förhoppningsvis innebär det även att gemene man tänker mer än kolt och kåta när de tänker på samisk kultur.