Nobels fredspris har slutat att utmana vår militaristiska värld

FREDENS PRIS? Idag klockan 11 tillkännages årets fredspristagare. Men Alfred Nobels pris har kidnappats av motståndare till idén om en global fredsordning – att priset gått till Barack Obama är troligen tidernas värsta skymf av Nobels minne. För Norges Nobelkommitté är det ett återkommande mönster att ducka för kritiken, skriver Fredrik S. Heffermehl, norsk advokat och författare.

Alfred Nobel hade en idé om hur fred måste skapas – norska Nobelkommittén har det inte. Hans tankar föddes ur den starka rörelse som på 1890-talet ville skapa rättvisa, civilisation, lag och ordning, på global nivå.

Ändamålet med Nobels fredspris var – och är – klart och odiskutabelt.

Österrikiska Bertha von Suttner och hennes fredsrörelse hade inspirerat Alfred Nobel. Han var medlem och finansieringskälla för hennes fredsföreningar, han lovade henne att göra något ”stort” för rörelsen och informerade Suttner strax efter att han skrivit testamentet 1895.

Det är inget tvivel om vilken typ av fredsarbetare Nobel hade i åtanke med vad han kallade ”priset för fredsförfäktare” – och det var helt andra än de som i dag finns i norska Nobelkommittén. Priset för fredsvänner förvaltas i dag av försvarsvännerna. Motståndare till Nobels idé har tagit över och gör sitt bästa för att dölja vad som var kärnan i priset han åsyftade.

Priset är tänkt att gå till dem vars fredsarbete har bidragit mest till en global fredsordning, baserat på folkrätt och nedrustning. I Norge måste man dock leta länge för att hitta en mer helhjärtat motståndare till Nobels fredsvision än Nobelkommitténs sekreterare, Geir Lundestad, som även är professor på ämnen som NATO och modern amerikansk historia.

En allvarlig anklagelse, ja – men den som tvivlar hänvisas till min bok Nobels fredspris. Visionen som försvann (Leopard, 2011).

Under 2002-2009 tog Lundestad emot tre personer från Vita Huset som pristagare. Kommittén erbjöd Barack Obama ett globalt podium för hans varma försvar av USA:s ”nödvändiga krig” – troligen tidernas värsta skymf mot Nobel.

Minst lika illa som sveket mot Nobel är hur ovilliga makthavarana inom norsk politik varit att beklaga och rätta till sitt fel. I stället tiger de om innehållet i den kritik som under 00-talet riktats mot fredspriset, eller försöker med osanningar och skenargument ge intryck av att allt är i sin ordning.

Det mest överraskande resultatet av min forskning kom därför att handla om maktens metoder. Min uppmärksamhet har förskjutits och mer och mer kommit att rikta sig mot moderna former av politiskt maktmissbruk.

Jag har i min bok gett ett antal exempel på en inställning till sanning och fakta som är oförenligt med demokrati. Jag var till exempel förvånad när norska Nobelkommitténs ledare Thorbjörn Jagland vid upprepade tillfällen hävdade att man alltid varit lojal mot Nobel och testamentet. Han måste ha glömt bort sina uttalanden som nyvald ordförande 2009, då han sa att inget av de senaste tio årens fredspriser skulle ha kunnat utdelas om man hade följt Nobels testamente.

För norska Nobelkommittén är det ett återkommande mönster att inte svara på välgrundade klagomål. Kritiker bemöts med oblyga anspråk på att allt är som det ska vara, vilket bara påstås utan att åberopa fakta eller argument. Kritiker mot priserna till Obama och Xiaobo fick veta att de pristagarna är de bästa och viktigaste i historien.

Inför 2012 års pris har länsstyrelsen i Stockholm beslutat att norska Nobelkommittén måste läsa Nobels testamente och ge priset i enlighet med hans – inte sin egen – vilja. Det finns en logik i att den svenska Nobelstiftelsen tvingats ta det överordnade och slutliga ansvaret att värna om Nobels önskan om att få slut på krigen genom att ända krigets infrastruktur och minska militärens roll i internationella relationer.

Vi lever i en genommilitariserad kultur. Det försvarsindustriella komplexet präglar politiken och samhällsekonomin med enorm kraft. Förr eller senare slukas alla utmanare till militärens makt: politiska partier, media, fredsforskare, fredsakademiker – ofta även fredsrörelsen. Problemet med fredspriset är att även det har slutat utmana det största felet på vår värld – militarismens dödliga järngrepp.

Det som Alfred Nobel ville befria oss från med sin globala fredsordning.