Jag säger basta till (S) angrepp på surströmmingen

FÖRGIFTAD DEBATT? Gårdagens Studio Ett-debatt om dioxinhalter i Östersjöfisken lever redan sitt eget liv i sociala medier. Min uppfattning är tydlig: Sveriges Radio gick på Socialdemokraternas linje, utan att kontrollera fakta. EU-kommissionens beslut om undantag för Östersjöfisken stöddes av oberoende experter. (S) protesterade inte då – nu försöker man plocka politiska poäng genom en svartmålningskampanj, skriver Anna Maria Corazza Bildt, (M).

Det viktiga är att svenska folket får en möjlighet att överväga argumenten för och emot att lax och strömming från Östersjön säljs. Tyvärr blev det inte möjligt när jag skulle diskutera frågan i P1:s Studio Ett igår, och jag tar mitt delade ansvar för det. Vi behöver en balanserad debatt där sakfrågorna kommer fram. Det jag bryr mig mest om är svenska folkets hälsa och att alla ska ha bra mat på sina tallrikar.

Gårdagens debatt i Studio Ett, där jag ställdes mot Socialdemokraternas Matilda Ernkrans, lever redan sitt eget liv i social medier. Min uppfattning är tydlig. Sveriges Radio hade redan före debatten drivit frågan hårt, bland annat i en P3-dokumentär. Studio Ett valde därefter att gå på Socialdemokraternas linje, utan att kontrollera fakta med EU-kommissionen.

Jag har inte mer att tillägga i den diskussionen.

Däremot reagerar jag starkt på något jag tycker är oförskämt av (S), nämligen att använda barn och kvinnor för att plocka lätta politiska poäng i debatten i Sverige.

Sverige fick ett permanent undantag för att sälja Östersjöfisken från och med hösten 2011 då det gamla undantaget löpte ut. Det är viktigt att debatten är baserad på fakta och vetenskap. Livsmedelsverket har kommit fram till att mängden dioxin inte är ett problem för den genomsnittliga konsumenten i Sverige, men att mer information måste nå ut till gravida kvinnor och barn som tillhör riskgruppen.

EU-Kommissionen var medveten om alla hälsoaspekter när beslutet om fortsatt undantag togs förra året. Jag var med under hela processen och hade själv flera samtal med den ansvariga kommissionären, hans kabinett samt generaldirektören för matsäkerhet. Jag vidhåller att alla stenar har vänds och att beslutet om undantag baseras på oberoende bedömning av flera EU-experter.

Beslutet om undantaget följdes av skarpare krav på information till riskgrupperna gravida kvinnor och barn, vilket tyder på att hänsyn till Livsmedelsverkets bedömning har tagits. Att hävda något annat är att cirkelargumentera. Livsmedelsverket har redan fått i uppdrag att driva informationskampanj mot riskgrupperna och den är på gång.

Livsmedelsverket säger i rapporten från 2010 att ”Oavsett om Sverige kommer att ha ett undantag från dessa gränsvärden eller ej, kommer kommunikationen av Livsmedelsverkets kostråd att behöva intensifieras”. Att information når fram om hur mycket och hur ofta man kan äta är det viktigaste.

Att Socialdemokraterna presenterar den här rapporten som ett stort avslöjande är märkligt. Det är naivt av dem att tro att EU-kommissionen baserar sin bedömning om svenska folkets hälsa utan omfattande underlag.

(S) måste sluta betrakta svenska konsumenter som minderåriga – och sluta försöka lösa allt med förbud.

Det är också naivt att tro att vi i Sverige skulle kunna behålla ett undantag endast för surströmmingen, som (S) påstår. Dels har kommissionen påpekat att det inte är genomförbart – och dels kan småföretagare från Luleå till Kalmar inte livnära sig på att fiska enbart strömming för surströmming. Socialdemokraterna äventyrar den svenska surströmmingstraditionen, men vågar inte prata klartext.

Om Socialdemokraterna tycker att EU-kommissionens beslut fattades på fel grund kvarstår den fråga jag försökte få svar på i gårdagens Studio Ett: Varför tog de inte upp rapporten under beslutsprocessen? Europaparlamentet hade tre månader på sig att komma med invändningar på kommissionens beslut. Under den tiden var det total tystnad från (S).

Nu, ett år senare, startar partiet en svartmålningskampanj och för skrämselpolitik. Det är oansvarigt.

Jag anser inte att vi politiker ska toppstyra med pekpinnar, och diktera vad medborgarna ska äta. Vi bör istället öka svenska folkets makt att göra fria och medvetna val, med rätt och tydlig information till alla – särskilt till barn och gravida kvinnor.

Dioxinfrågan visar två tydliga alternativ: Socialdemokraternas ansvarslösa matpopulism mot Moderaternas ansvarsfulla matpolitik. Toppstyrning mot valfrihet. Ska vi spela på känslor eller vetenskap?