Det är dags att införa en åldersgräns på nätsurfande

BARNS SURFVANOR Varannan treåring surfar på nätet. Men vill vi verkligen att våra barn ska ta del av allt möjligt i en värld av våld och sensationshysteri? Vad ungarna behöver är tid för reflektion. Vuxenvärlden måste ta sitt ansvar och dra lärdom av den forskning som varnar för för tidig mediekonsumtion, skriver Geseke Lundgren inför Debatt i kväll.

Varannan treåring i vårt land surfar på internet. I gårdagens DN förkunnade en förälder stolt att hans dotter (tre år) redan använde sig av en surfplatta för att logga in på Youtube och Bolibompa. Flest användare och snabbast stigande kurva finns i åldrarna mellan 12-15 år.

Vill vi verkligen att en treåring skall kunna surfa in på alla möjliga klipp på det ena och det andra i en värld av våld, manipulation och sensationshysteri? Tror vi att barn i den åldern har förmågan att urskilja fiktion från verklighet, eller klarar att ”välja bort” skadliga intryck och bilder?

Lyssnar man på hjärnforskningen vet man idag att hjärnan mognar långsamt – pannlobens mognad inträffar först efter 20-årsåldern.

I vår accelererande värld tar vi emot varje nytt tekniskt hjälpmedel med hurrarop och aningslös välvilja. Vi inför läsplattor på förskolan i hela kommuner, kräver att barn skall lära sig hantera medierna innan de ens lärt sig kommunicera normalt – och undrar sedan varför det är så svårt att få barnen att relatera till varandra och koncentrera sig. Vi frågar oss varför fler och fler barn aldrig lär sig läsa och skriva eller inte kan uttrycka sig ordentligt, och dessutom upplever sig själva som ensamma och i ett socialt utanförskap.

Vi vet genom modern forskning att det bästa sättet att till exempel lära sig ett språk är att få uppleva det i verkliga livet. Hur väl genomtänkta och planerade moderna dataprogram än må vara för detta, så kan de inte konkurrera med den äkta varan.

Tidig tillvänjning av medier orsakar ett beroende av stimulans redan i tidig ålder.

Sociala medier är fulla av förtvivlade föräldrar som ropar på hjälp för att få bort sina barn från skärmen. Datorspel och Facebook blir viktigare än samvaron i det verkliga livet och mängder av ungdomar vittnar om en ökad stress att vara ständigt uppkopplad.

Det som oroar mig mest är inte innehållet på nätet eller i dataspelen och medievärlden. Snarare är det faktumet att barn tillbringar allt mer tid passivt framför en skärm, stillasittande och fullständigt absorberade av en tillvaro där man tappar all begrepp av tid och rum.

Kan man ens jämföra glädjen av att se en ko på laptopskärmen med den känsla ett barn får genom att se den på andra sidan staketet, höra den frusta och känna den varma pusten av dess stora mjuka näsborrar mot sitt ansikte när den försöker titta tillbaka på barnet?

Skall datorn eller läsplattan bli pausfröken som oupphörligen avleder oss från att koppla av i en tystnad där vi kan sjunka in i oss själva och inse att vi existerar även utan denna yttre stimulans? Om vi aldrig upplever detta, lär oss att uppskatta det, blir så småningom varje stund av tystnad till en ångestladdad upplevelse.

Då har marknaden uppnått sitt mål. Då har jag blivit beroende av stimulans utifrån.

Vi har problem med stigande barnfetma – tidig alzheimer – tidiga ”åldersjukdomar”, som går att spåra till både stress och stillasittande. Med moderna medier blir barnet fostrat till att bli en passiv konsument istället för att uppmuntras till att bli en aktiv gestaltare av sitt liv.

Jag efterlyser en vuxenvärld som tar sitt ansvar och tar lärdom av forskningen som varnar för för tidig mediekonsumtion. I USA rekommenderar barnläkarföreningen att barn under tre år inte över huvud taget skall utsättas för vare sig tv eller datoranvändande.

Samma sak bör gälla i Sverige: Inför en åldersgräns för surfande. Barn under tre år ska inte ha kontakt med skärmar över huvud taget.

Jag vill värna barndomen som den tid då barnet får etablera sig i sin egen takt i världen. Den riktiga världen – inte den fiktiva cybervärlden.