Jasenko Selimovic (FP) om den oroande utvecklingen i Serbien:
Vakna EU, serbisk HBT-hets följer ett större mönster
SERBIEN OCH EU Serbiens regering vann valet genom löften om att närma sig EU. Men den nya serbiska makteliten domineras av tidigare Milosevic-trogna politiker. När landets ledare tar avstånd från HBT-personers rättigheter avslöjar de vilken farlig väg som Serbien nu slagit in på – mer nationalistiskt och konservativt, mindre västorienterat. Det skriver Jasenko Selimovic (FP) inför dagens EU-toppmöte.
I dag inleds EU:s toppmöte i Bryssel. Mötet kommer huvudsakligen handla om EU:s strategier för att bekämpa den ekonomiska krisen – men i bakgrunden kommer man också diskutera andra saker: förra veckans rapport om utvidgningen av EU, det vill säga västra Balkans, inklusive Serbiens, närmande till EU.
Källor i Bryssel har antytt att HBT-frågan och Serbiens vägran att säkra Pride-paraden i Belgrad inte är av väsentlig betydelse i bedömningen av de steg som Serbien tar mot EU. Serbiens nya premiärminister, Ivica Dacic, är av samma åsikt. Enligt nättidningen EU Observer säger han:
”Den typ av union som kräver gay pride-marscher som inträdesbiljett kan dra åt helvete.”
HBT-personer och vi som försvarar deras rättigheter tycker att denna nonchalans är oroväckande. Att inte respektera föreningsfriheten och vägra människor grundläggande rättigheter på grund av deras sexuella läggning är fullständigt oacceptabelt. Men jag är också övertygad om att tjänstemännen i Bryssel har svårigheter att se saken i sin helhet.
Den serbiska problematiken är nämligen mycket större.
HBT-personers rättigheter i Serbien, och myndigheternas vägran att skydda dem, är bara en del av den tillbakagång som Serbien upplevt sedan landet bytte regering i somras. Allt började med några olyckliga tal och uttalanden som på kort tid drastiskt försämrade relationerna med grannländerna. Sedan gick den nyvalda presidenten Tomislav Nikolic ut och förnekade folkmordet i Srebrenica, vilket väsentligt höjde temperaturen i regionen. Flera av Serbiens ledande politiker antydde samtidigt en nyorientering mot Ryssland, Kremls oljebolag och öst.
Den gamla maffian fick friare händer, laglöshet och korruption ökade snabbt. Personer anklagade för krigsbrott rättfärdigades, diskrimineringen av romer tog fart igen. Senast i tisdags mobbade rasister på läktaren i Krusevac ut den svarte engelske U21-landslagspelaren Danny Rose från planen efter matchen Serbien-England.
Serbiens vägran att skydda HBT-personer bör därför ses som en fortsättning av landets förflyttning mot ett mer konservativt, mer nationalistiskt, mer slutet och mindre västvänligt land.
Det är inte förvånande. I huvudsak består den nya makteliten av före detta Milosevic-trogna politiker. Premiärminister Ivica Dacic var en gång talesperson för Milosevics parti. President Tomislav Nikolic var tidigare andreman i Serbiska radikala partiet – vars ledare, Vojislav Šešelj, numera sitter anklagad i Haag för krigsbrott.
De som organiserat demonstrationerna mot Pride i Serbien har välkända kopplingar till organiserad folkmordsförnekelse och krigsförbrytare. Många, inklusive mig, hoppades att dessa gamla nationalister hade lämnat det förflutna bakom sig. Våra förhoppningar kom snabbt på skam.
Därför är det viktigt att påpeka att det finns ett annat Serbien – ett Serbien som EU måste stödja kraftfullare än hittills. Vi måste hjälpa de krafter som motsätter sig den tillbakagång vi nu ser.
Serbien är på många sätt ett delat land. I de serbiska städerna finns ett starkt motstånd mot nationalism, en stark EU-vänlighet och mindre konservatism. Extremnationalisterna och den ortodoxa kyrkan har sin arena på landsbygden. Nationalisterna lyckades vinna valet genom att bluffa sig till en EU-vänlighet som de visste spelade roll för den urbana talrika befolkningen.
Nu känner sig många storstadsbor svikna och lurade.
EU och Sverige måste ge starkare stöd till det moderna, intellektuella, progressiva och EU-vänliga Serbien. De moraliskt högresta människor som kämpat emot Milosevic fortsätter idag sin kamp för mänskliga rättigheter, för HBT-personers rättigheter och för ett öppet, mindre konservativt och mindre nationalistiskt land. Utan stöd kommer dessa människor, organisationer och politiska partier att krossas med tiden.
Därför måste vi samtidigt som vi backar de demokratiska krafterna också vara hårdare mot nationalisterna. Kampen för HBT-personers rättigheter är i detta fall också kampen för något större; ett progressivt och tolerant Serbien. Stabiliteten på hela Balkan är beroende av ett öppet och västvänligt Serbien. Det är detta budskap som EU-ledarna måste skicka i samband med toppmötet.
