Internet

schulman

Åldersgräns på surfplattor skulle fördumma en hel generation

Publicerad 19 oktober, 2012 - 16:29

BARNS NÄTVANOR Äldre generationer har alltid förfasat sig över ny teknik. Men att som Geseke Lundgren föreslå en åldersgräns innan barn får surfa på nätet är en absurd idé. Dagens ungar lär sig skriva och tala engelska långt tidigare än vad jag själv gjorde – tack vare nätet och sociala medier. Det skriver Anitha Schulman, egenföretagare och mamma.

Att följa waldorfpedagogen Geseke Lundgrens förslag på SVT Debatt om att förbjuda skärmar, sociala medier och internetaccess för barn är det samma som att fördumma en hel generation.

Jag ska förklara: När vi 70-talister var små fick vi uppleva övergången från storduksfilm till videobandspelare. Från vinyl till kassettband, cd och vidare till mp3. Vi har verkligen varit med om en magisk teknikresa. Vi fick spela Nintendo åtta-bitars och Game and Watch som barn – idag är vi en del av i Kinect-tekniken.

Framtiden som vi pratade om då, är här nu. Omfamna den. För ”den nya tekniken” har precis löst ett tjugoårigt problem.

I flera år har vi suttit still. Framför datorn eller teven. Att socialisera har varit att sitta bredvid varandra eller allena. Vi har tittat på ett objekt rakt fram och fört dialog utifrån det vi tittat på. Unga människor har haft problem med inlärning och koncentration. Förhållandet mellan fetma och stillasittande har diskuterats flitigt i hem och skola.

Enligt nya mätningar är den absolut snabbast växande medieplattformen Kinect. En medieplattform där du själv blir en ”del” av spelet – utan handkontroller. Ett verktyg som uppmanar till fysiskt aktivitet. Ju starkare, snabbare, smidigare du är – desto bättre blir din karaktär i spelet.

38% av alla 2-5 åringar har tillgång till sociala medier där spel och utbildning är störst. Surfplattorna uppmanar även till läsning i en större utbredning i jämförelse med smartphones. Min dotter har sedan hon var drygt ett år kunnat låsa upp min smartphone, gå in i menyer och navigera sig till rätt program och den vägen stimulerats av innehållet i diverse appar.

Borde jag vara rädd? Nej, inte alls. För henne är det här ju det mest naturliga i världen – precis som vi tyckte det var att åka bil utan bilbälte med rökande föräldrar i framsätet. Hon dansar, sjunger, artikulerar och hittar objekt. Matar färgmonster med rätt färg.

För mig har surfplattan blivit en förlängd arm i hennes fortbildning. Hjärnan har miljontals synapser som bara suger i sig information. Att ta bort en möjlighet är bara inlärningshämmande.

Idag kan barnen själva välja sina intresseområden.. Det enda som kan begränsa dem är vi som föräldrar. Min kollega på jobbet har en dotter som är tre och ett halvt. Hon älskar Barnkanalens Barnsjukhuset och har kollat på programmet om astma över hundra gånger.

Astrid, som hon heter, kan antagligen mycket mer om astma än jag.

Sociala medier gör också att barn tillägnar sig enklare läsförståelse betydligt tidigare än vår generation. Deras bildminnen börjar tyda krumelurerna och bildar till sist ord. Min kompis tioåring chattar på diverse internationella plattformar, och kan engelska betydligt bättre än jag själv i samma ålder. Dessutom är han bättre på att stava än vad jag var som jämnårig.

Dagens barn är helt enkelt oerhört mycket mer begåvade än vad vi var i samma ålder.

Missförståndet mellan generationerna som jag nämnde i början blir än tydligare när jag i Expressen läser om hur Lidingöpartiet vill förbjuda trådlösa nätverk på skolor med motiveringen att: ”Det var chict att röka när cigaretterna kom men sedan visade det sig vara skadligt.”

Det är ett absurt resonemang. Dagens studenter är födda på 90-talet eller senare. De fick internet med sig med bröstmjölken. Då är det inte chicare att surfa än att åka bil – de har nämligen ingen backspegel. De kan inte emotionellt relatera till ett liv innan internet.

Sedan 70-talet har egentligen ingenting förändrats i synen på ny teknik. Bara för att vi som föddes då hade tillgång till video när vi var små, betyder det inte att vi tittade på allt vi fysiskt kunde proppa i oss och valde bort allt annat.

Bara för att barn kan vill de inte se ”allt”. De nischar sig. Jag tror jag kollade på samma tio filmer hela tiden när jag var liten. Jag visste om att resten fanns – men det var ett mer aktivt val att välja bort än att välja till.

Om det är något vi borde oroa oss för är det vår egen generation. Som i snitt tillbringar 75 minuter per dag på Facebook. Som måste vara en del av ALLT, hela tiden. Det är inte min dotters fel att hennes mamma knarkar sociala medieplattformar. Men det är min uppgift att inte överföra det beroendet på henne.

Anitha Schulman, egenföretagare

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt