Ers Majestät, inte ens ni kan lyda lagen helt

CIVIL OLYDNAD Jag trodde att lag-fundamentalismen hade försvunnit. Debatten kring kungens vägran att dela ut ett miljöpris för civil olydnad visar att den istället förts över till statliga tjänstemän och politiker. Vissa hävdar att total lydnad är nödvändigt för att staten ska fungera. Men total lydnad går inte att genomföra ens i den diktatur, skriver Per Herngren, trändare i ickevåld.

Henrik S Järrel menar i en artikel på SVT Debatt att en statschef, eller kung, inte bör främja eller belöna civil olydnad. Jag tycker argumentet är intressant. För några år sedan kändes det som att lag-fundamentalismen, dess tro på total lydnad mot lagar, försvann.

1999 kom Statens Offentliga Utredningar (99:101) nämligen fram till att civil olydnad är nödvändigt för att demokratier ska kunna förbli demokratier.

Järrel hjälpte mig dock att begripa bättre vad som egentligen hände där i slutet på 90-talet. Tron på att alla medborgare ska vara totalt lydiga har i stort sett försvunnit. Men, och detta är intressant, lag-fundamentalismen har istället överförts till statliga tjänstemän och politiker. Vissa hävdar då att total lydnad är nödvändigt för att statens inre verksamhet ska fungera. Men man bejakar samtidigt att staten kan göra fel och att medborgare ibland därför behöver civil olydnad för att rätta till tokigheter.

Lag-fundamentalism är en vision, en utopi. Den har aldrig kunnat genomföras. Regeringar, statschefer, avdelningar, institutioner, tjänstemän och även politiker, är minst lika olydiga som andra medborgare. Ibland leder detta olyckligtvis bara till tröghet.

President John F Kennedy hävdade att hälften av hans beslut ignorerades. Proportionerna är kanske ungefär samma idag? Vi skulle ofta behöva mer lydnad i våra institutioner. Mycket mer. Ibland räddas dock hotade människor och gemensamma värden genom att tjänstemän inte är speciellt bokstavstroende gentemot enskilda beslut och lagar. De värnar andra viktigare värden, exempelvis andra lagar och överenskommelser.

Total lydnad är omöjligt. Det gäller demokratier såväl som diktaturer. Total lydnad går helt enkelt inte att genomföra. Det finns till och med en aktionsform som kallas svejkism, inspirerad av den tappre soldaten Svejk. Genom ordagrann och bokstavlig lydnad saboterade soldat Svejk de order han fick av överordnade.

Det går inte att trovärdigt hävda att vare sig all lydnad eller all olydnad är bra. Som tur är har vi andra värden som är viktigare för oss, och för våra institutioner, än lydnad eller olydnad. Genom demokratiska samtal – exempelvis civil olydnads-rättegångar – lyckas vi ibland tränga undan orättvis fördelning, och orätt förstörelse, av gemensamma resurser.

Genom samtal och samarbete som inte underordnar sig någon fundamentalism bygger vi samhällen som förhoppningsvis blir mer demokratiska.