Staten måste klippa banden till diktaturkramarna på Telia

TELIAS SMUTSIGA BYK Statligt delägarskap i TeliaSonera går inte ihop med grundläggande värderingar om yttrande- och pressfrihet. Både Swebank och Nordea har sålt andelar i TeliaSonera eftersom skandalbolaget inte lever upp till deras etiska krav. Även svenska staten bör sälja sina aktier – skattebetalarna ska inte via Telia stödja regimer som kokar oppositionella till döds, skriver Isabel Sommerfeld och Bawar Ismail.

Turerna kring TeliaSoneras samarbeten med diktaturer har fått stor uppmärksamhet sedan Uppdrag Granskning i april sände sin granskning ”De svarta lådorna”. Just nu utreds bolaget även för korruption på grund av sina miljardaffärer med kopplingar till den uzbekiska regimen.

Efter den massiva kritiken i april tvingades TeliaSonera att inleda ett nytt åtgärdsprogram för etik och mänskliga rättigheter. Men bolaget dras fortfarande med diktaturernas smutsigheter. Regeringen har riktat stark kritik mot TeliaSoneras skandalösa affärer, men nu är det dags att gå från ord till handling.

Överväg försäljning av statens aktieandelar i TeliaSonera.

Svenska staten är i dag den största delägaren av TeliaSonera med 37,3% av aktieandelarna. 2011 kom en fjärdedel av TeliaSoneras vinst på 36 miljarder från diktaturbältet i Östeuropa och Västasien. Hur går detta ihop med regeringens politik, baserad på liberala grundvärderingar så som respekten av yttrande- och pressfrihet?

I årets utrikesdeklaration meddelade Carl Bildt att Sverige stärker stödet till de demokratiska krafterna i Vitryssland. TeliaSonera äger där teleoperatören Life tillsammans med diktator Lukasjenko. Oppositionella samt journalister förföljs och spåras med hjälp av teleoperatörerna – de tillhandahåller den ”svarta lådan”, varifrån säkerhetstjänsten får direkt och fjärrstyrd tillgång till kommunikationen i realtid.

Inspelade telefonsamtal har använts i regisserade rättegångar mot bland annat oppositionella presidentkandidater. Det är högst olämpligt att svenska staten och de svenska skattebetalarna bidrar till detta förtryck genom delägandet av TeliaSonera.

Vidare har TeliaSonera via sina dotterbolag bland annat blockerat nyhetsportaler på uppdrag av regimen i Tadzjikistan. Mobiloperatören Kcell stängde nyligen ned 3G-nätet i staden Zhanaozen på begäran av Kazakstans kommunikationsministerium. Liknande metoder används regelbundet av Azercell i Azerbaidzjan.

Uppdrag Granskning visade att TeliaSonera förde över drygt 2,2 miljarder kronor till ett brevlådeföretag i Gibraltar med kopplingar till familjen Karimov i Uzbekistan. Dessa miljarder har sedermera försvunnit spårlöst ur mottagarens redovisning. Pengarna har troligtvis hamnat i händerna på en regim som kokar oppositionella till döds. Är detta något som svenska staten och Sveriges skattebetalare vill stödja?

Swedbank Robur bestämde sig tidigt i år för att sälja alla TeliaSonera-aktier i hållbarhetsfonderna, då de ansåg att bolaget inte längre levde upp till deras krav kring mänskliga rättigheter och etik. Nyligen meddelade även Nordea Fonder att man sålt nästan alla sina aktier i TeliaSonera på grund av skandalerna. Om Sverige ska vara en röst för frihet och demokrati i världen, kan inte svenska staten äga aktieandelar i ett bolag som TeliaSonera, där man prioriterar vinstintresset framför grundläggande mänskliga rättigheter och liberala värderingar. Det må vara ett vinstmaximerande, framgångsrikt bolag, men till vilket pris?

TeliaSonera har sedan länge passerat en gräns. Svenska staten ska inte ha något att göra med bolag som direkt samarbetar med diktaturregimer. Företagets smutsiga affärer är en skam för Sverige. Det är dags att klippa navelsträngen.