Syrien försöker dra in Libanon i inbördeskriget

LIBANON Bombattentatet i Beirut i fredags var en tydlig signal till Libanons folk: Motstånd mot Syriens president Assad och en alltför kritisk inställning till Hizbollah är förenat med livsfara. I takt med inbördeskriget i Syrien blivit allt blodigare har den syriska regimens försök att dra in Libanon i konflikten också ökat, skriver Magnus Norell.

Bilbomber eller bomber nedgrävda i gatan har länge utgjort ett favoritvapen bland antagonister i Libanon. De är effektiva, ofta svåra att upptäcka och sprider död och förintelse. Under landets femtonåriga inbördeskrig blev bilbomben ett enkelt och billigt sätt för de olika grupperna att sätta skräck i sina fiender.

När en sådan bomb exploderar händer samma sak varje gång; mobilnätet överbelastas och oron för anhöriga, vänner och bekanta sprider sig snabbt. I Libanons fall förvärras det av alla band med omvärlden, vilket ökar trycket på telefonnätet ytterligare.

Så också under attentatet i fredags. Mina egna försök att kontakta vänner i Beirut var förgäves så länge jag prövade att ringa. Mejl gick bättre, men det dröjde till tidigt lördag morgon innan jag kunde andas ut; ingen av dem jag känner var dödad eller skadad. Denna gång.

Ashrafiye är en av Beiruts många charmiga stadsdelar. Husen klättrar längs med smala och krokiga gator uppför kullarna i stadens östra, kristna del. Utsikten över stan är slående när du kommer upp en bit. Från takterrassen på Hotell Albergo kan du se ut över Medelhavet.

En bomb i Ashrafiyes trånga gränder får lätt fruktansvärda, destruktiva följder, i synnerhet om attentatet sker under rusningstid – fullt av folk och med stillastående trafik. Det är omöjligt att komma undan explosionen och dess tryckvågor på så små och instängda ytor.

Det var alltså inte konstigt att konsekvenserna blev så förödande när en bomb (placerad antingen i eller under en bil) exploderade på en av dessa gator, nära Sassinetorget. Explosionen dödade Wissam al-Hassan, underrättelsechef hos den libanesiska säkerhetstjänsten Internal Security Forces (ISF), och dessutom sju andra individer. Nästan 80 människor skadades, flera mycket svårt.

Al-Hassan var utan tvekan det primära målet. Det var heller inte första gången han utsattes för attentat. Vid ett besök hos ISF förra året träffade jag som hastigast al-Hassan – min libanesiska kollega frågade honom om riskerna i hans jobb, al-Hassan ryckte på axlarna och gled undan frågan.

Hans position var utsatt. Med ett grundmurat rykte som långvarig och hård kritiker av Assadregimens kontinuerliga inblandning i Libanons angelägenheter, samt exponering av den shia-muslimska Hizbollahrörelsens täta förbindelser med Syrien, var al-Hassan sedan länge en måltavla för både Syrien och Hizbollah.

Wissam al-Hassan var också en av de ledande personerna i den undersökning som för några månader sedan ledde fram till att en tidigare informationsminister, den Assadlojale Michel Samaha, arresterades med mängder av sprängmedel och bombmaterial i bakluckan på sin bil – material ämnade att initiera en bomb- och mordkampanj i Libanon.

I många libanesers ögon blev detta ett bevis för att Assad och hans lojala vänner och anhängare i Libanon, däribland Hizbollah, med alla medel försöker att dra in Libanon i det syriska inbördeskriget.

Hizbollahs stöd till Assad, med främst erfarna milisofficerare som rådgivare, är inte längre någon hemlighet. Hizbollah går med jämna mellanrum ut med pressmeddelanden om att ännu en ”martyr” har dött ”under utförande av sina plikter”.

Rädslan för att fredagens mord i Ashrafiye ska leda till fler och blodigare interna stridigheter i Libanon är högst befogad. Redan under helgen spreds oroligheter och demonstationer till olika platser runt om i landet. Efter Wissam al-Hassans begravning i söndags gjordes försök att storma libanesiske premiärministern Najib Mikatis kontor i Beirut. Också skottlossning förekom, från Sidon i söder till Akkar i norra Bekaadalen.

Främst var det sunnimuslimer som protesterade och på olika sätt uttryckte sitt missnöje med att president Assads lojalister i Libanon fortsätter att stödja regimen i Damaskus. Det är heller ingen tvekan om att de flesta sunnilibaneser lägger skulden för morden på Damaskus och Hizbollah, även om ingen tagit på sig ansvaret för attentatet.

I takt med att konflikten i Syrien blivit allt blodigare har också den syriska regimens försök att dra in Libanon ökat. Hizbollahs hjälp och stöd till Assad har varit ett viktigt verktyg härvidlag. Det är troligt att mordet på al-Hassan också ska ses om en signal till Libanon: Motstånd mot Assad och en alltför kritisk inställning till Hizbollah är förenat med livsfara.