Socialismen på Kuba kommer att överleva Fidel Castros död

KUBAS FRAMTID Västmedier älskar att ifrågasätta Fidel Castros hälsa, samtidigt som Kubas demokratisystem demoniseras. I verkligheten är öriket världsledande inom utbildning, hälsovård, jämställdhet, social trygghet och ekologiskt jordbruk. När Fidel Castro dör kommer kubanerna sörja djupt – men deras socialistiska samhälle kommer inte att bryta ihop, skriver Eva Björklund från Svensk-Kubanska Föreningen.

”Fidel Castro är död”, ”åtminstone döende”. Varför detta rykte igen? För femtielfte gången sedan CIA:s misslyckade invasion i Grisbukten 1961. Kanske av naturliga skäl har dödsryktena duggat tätare på senare år. Denna gång gick det så långt att kubanska utrikesministerns twitter kapades för ett falskt dödsbud.

Vad är det för föreställningar som leder till denna uppståndelse, framför allt i Miami, men också globalt, spridd av mediejättar som nyhetsbyrån AP? Är tanken att Fidel Castro är ”diktatorn” som till och med som pensionär styr landet? Att om bara han försvinner kommer den nagel i ögat på USA som Kuba utgjort i över 50 år kunna klippas?

Detta grundar sig på lika delar önsketänkande och avsiktlig demonisering. Det verkar också leda till lika stort ointresse för kubansk verklighet som för USA:s ekonomiska och propagandistiska krigföring, utifrån dogmen att USA är en demokrati och därmed berättigad att med all sin makt återföra Kuba till den enda vägen. Och att göra detsamma med allt fler trilskande folk och regeringar på USA:s traditionella ”bakgård” – Latinamerika.

Nu punkteras önsketänkandet av Hugo Chavez valseger i Venezuela och folks massiva deltagande i kommunalvalen på Kuba en vecka senare. I årets debatt i FN:s Generalförsamling om USA:s ekonomiska, finansiella och handelsmässiga blockad mot Kuba lär resultatet bli detsamma som de senaste 20 åren: allt mer ensamma och isolerade kommer USA och Israel att stå emot i stort sett alla övriga länder.

Kuba framstår som ett föredöme på så många områden och hålls högt av folken framför allt i Latinamerika – men också i ett omfattande nät av Kubavänner runt om i världen.

Trots sin relativa fattigdom, vidmakthållen genom USA:s ekonomiska krigföring som kostar Kuba många miljarder dollar årligen – mer än alla exportintäkter – tillhör det lilla öriket de världsledande när det gäller utbildning, hälsovård, livslängd, jämställdhet, social trygghet, ekologiskt jordbruk med mera. Sådant som de flesta människor fäster stor vikt vid.

Detta kontrasterar mot mediernas vanemässiga demonisering av Kuba och dess demokratisystem. Nomineringar till valen görs inte av något parti, utan av medborgarna direkt i öppna nomineringsmöten på grannskapsnivå. I detta system lades i tre omgångar sedan 2007 grunden för en radikal decentralisering till kommuner och företag tillsammans med avstatligande av småföretag i massiva, engagerade rådslag öppna för alla – för att ”förändra allt som behöver förändras”.

Under över 50 år har Washington misslyckats med att bygga upp en USA-vänlig opposition på Kuba. Varken militära medel, sabotage, terror, ekonomisk utsvältning eller dollarmiljoner till ”oberoende” grupperingar har lyckats. En chef för USA:s intressekontor i Havanna har förklaringen: det fåtal de lyckas fånga upp är bara intresserade av att leva gott och saknar helt förankring bland folk i gemen.

Kuba fortsätter att förändras och utvecklas trots alla hinder och problem, inre och yttre. När Fidel Castro dör kommer folk att sörja djupt – men det socialistiska samhället kommer inte att bryta ihop.