Maddes ”ti hi” talande för svenska kvinnors undergivenhet

MADELEINES FÖRLOVNING Prinsessan Madeleines fniss i förlovningsfilmen med Chris O’Neill har fått nationen att gå i spinn. Men Maddes ”ti hi” är inte ett spontant uttryck för förälskelse – fnissandet avslöjar ett behov att behaga som alla svenska kvinnor lider av. Jag har retat mig på detta sedan jag föddes, skriver Birgitta Stenberg.

Sverige jublar. I morse kom nyheten att Prinsessan Madeleine har  förlovat sig med pojkvännen Chris O’Neill, och under förmiddagen har filmen där de två tillsammans tillkännager att de ska gifta sig spridit sig som en löpeld över nationen. När det korta klippet avslutas fnissar Madde till.

”Ti hi.”

Sverige jublar. Hovet hyllas för att de unga tu, så spontant och gulligt, tillåts visa sin förälskelse. Jag fnissar också, men av andra anledningar. Jag vet nämligen varför Madde avslutar sin förlovningsfilm med de där orden.

”Ti hi.”

Jag vill inte låta överlägsen nu. Men jag är inte lika säker på att Madeleine vet om det själv. Hon verkar fnissa helt omedvetet. Och hon gör det precis som alla andra kvinnor. Det handlar om något så grundläggande som att vi, som kvinnor, förväntas låta positiva hela tiden. Ge en glad och behagfull bild av oss själva.

Lyssna och du hör det överallt, i radio, i tv, i samtal på stan.

”Ti hi.”

Det låter inte klokt, men det är faktiskt sant. Du kommer inte tro dina öron om du börjar lyssna efter de där orden, uppmärksamt. Snart inser du att kvinnor hela tiden, i alla möjliga sammanhang, fnissar, gör sig positiva, gör allt för att behaga.

Det har jag aldrig gjort. Faktiskt. Jag tror att jag har retat mig på detta sen jag föddes.

Vad är det med oss kvinnor? Varför ska vi visa oss så vänliga mot en värld som inte är vänlig mot oss? En värld där vi inte ens har samma löner som männen när vi utför samma jobb? Statsmininster Fredrik Reinfeldt svarade en gång Gudrun Schyman att vi har inte råd med jämställda löner i Sverige. Vad menas med det?

Jag gav mig en gång iväg från Sverige för att skriva boken Kärlek i Europa. Jag ville visa hur det var att vara en kvinna av min sort i en värld som denna. Under denna resa råkade jag ut för en massa saker. Råkade ut för saker som jag utsatte mig för att visa hur det faktiskt går till med det här förtrycket av kvinnor.

Jag fick, när boken publicerades, oerhört mycket kritik från manliga recensenter. De ville inte se det jag pratade om. De hade makten då, och det har männen än i dag. Och de som har makten vill sällan släppa den ifrån sig.

Så jag kan inte råda Madeleine. Hon gör som folk gör. Hon lever i en besvärlig tid där alla klär sig för tv, alla ser likadana ut. Det är uppbyggt på ett sätt så man kan gråta blod, detta subtila förtryck. Men det bara fortsätter. Kvinnor förutsätts behaga.

”Ti hi.”

Prinsessan Madeleine är lika fast i det här som alla andra. Om hon inte lärt sig något annat på egen hand kan inga råd i världen hjälpa henne. En del saker måste man uppleva själv.