Madeleines fniss handlar om kärlek, inte undergivenhet

KUNGAHUSET Det finns många anledningar att släppa fram ett ”ti hi” i en förlovningsfilm, men att Prinsessan Madeleine skulle vara underordnad är inte en av dem. Efter att ha lärt känna henne lite grann vet jag att hon är en cool tjej som formar sitt eget öde istället för att vänta på slottet tills prinsen hittar dit. Madeleines fniss handlar inte om att behaga, utan om att vara kär och lycklig, skriver Catarina Hurtig i en replik till Birgitta Stenberg.

Jag tror det är för att jag själv nyss blivit påmind om hur det känns, som jag kan säga att Birgitta Stenberg har fel i sin artikel på SVT Debatt. Jag tror nämligen att det ”ti hi” vi fick höra i Prinsessan Madeleines och Chris O’Neills förlovningsfilm var parets eget lilla uttryck. Så där som förälskade människor gör när de fyller i varandras meningar. När ett ord betyder något speciellt. Okänt för alla andra. Det är du och jag mot världen. Ti hi. Triumfen. Att just du och jag hittat varandra. Ti hi.

Och hur privat detta än är så finns det gott om ”ti hi” även för oss utomstående. En republik får en egen kunglighet. En monarki får gratisreklam. En hovreporter får något att skriva om.

Det finns många anledningar att släppa fram ett ”tihi”, men att Madeleine skulle vara en underordnad kvinna är inte en av dem.

Efter att ha lärt känna prinsessan lite grand kan jag säga att hon är allt annat än en undergiven och menlös person. Tvärtom har hon full koll på kompassen. På finhetsskalan slår hon Chris. Hon är prinsessa och han en vanlig Herr. Med egna miljoner på banken behöver hon inte be om nålpengar. Hennes karriär är lika framgångsrik som hans. Att den inte leder till hög lön beror på att Madeleine arbetar ideellt. Hon är den i familjen med flest akademiska poäng och hon tar Childhood in i den nya generationen.

Lilltösen på Drottningholm har vuxit upp och blivit stor. Av the spoiled little brat har det blivit en charmig ung kvinna som inte ber om ursäkt för något. Som misslyckades med kärleken för öppen ridå – men som inte skräms av att försöka igen. Mister du en står det dig tusen åter. Min mamma hade rätt i det. Mamma drottningen också. Det går att bli lycklig igen. Ti hi.

Min egen fästman gav mig följande förklaring när jag frågade: Du och jag vet ju vad ”ti hi” betyder. Hon är kär. Men hur du ska förklara det i en debattartikel vet inte jag.

Chris är inte olik sin namne, skådespelaren Chris Noth Mr Big i Sex and the city. New York. Singlarnas stad som är full av dater och möjligheter. Staden som ruinerar drömmar om kärlek men tydligen helar krossade hjärtan också.

Jag var med den där sommardagen 2009. Tydligen så exalterad över den kungliga förlovningen drog jag på mig en fortkörningsbot i pappas bil alldeles utanför Solliden. Prinsessan strålade lyckligt även då. Jonas Bergström sa några ord om vem han var. Om fotboll och finanser. Ungefär samma saker som nu står att läsa i Christopher O’Neills CV.

Jonas var en självsäker self made man. Men något fick honom ändå att backa när det blev allvar. Hertigtiteln blev en tvångströja, och när jag tänker tillbaka på den högtidliga presentationen där i slottsträdgården kan jag se att det inte kändes riktigt äkta. Efteråt bajsade sessans hund Zorro på den kungliga gräsmattan och först då inträdde någon slags avspänning. De var riktiga människor. Så gick det som det gick också.

Nu är Chris Zorros husse. Vovven patrullerar Manhattans gator. På något märkligt sätt kändes Chris mer svensk i sin ödmjukhet i videon. Till skillnad från Madeleine vågade han förstås inte kosta på sig något ”ti hi”. Men i sin glädje över att ha ”uppbådat allt sitt mod” och fått ja talade han sig in i våra hjärtan, som prins Daniel i sitt bröllopstal.

Jag lär mig svenska men det är svårt. En flashback till fräulein Sommerlath i Sibyllas salong.

Madeleine har en ny stil med kvinnligare och mognare framtoning och mörkgrön blus med 70-talsfeeling. Så lik sin mor som ung. Det mörka långa håret i mjuka vågor. De förälskat glittrande ögonen. Jag har en kung.

Samtidigt är Madeleine lik sin syster. I de stunder då Victoria vill ta till orda. Förmedla något viktigt till nationen. Victoria gör det hela tiden. Det blir ibland lite pretentiöst. Madeleine har inte gjort det förut. Det blev personligt och väldigt bra.

När jag följde dig, Madeleine, på uppdrag för stiftelsen Min stora dag, sa du: Barnen är så kloka och… modiga!

Jag tycker att du var modig. Som vågade sätta ner foten, trots att du var halvvägs till altaret med fel person. Modig som sa ja till kärleken igen. Och som vågar visa oss vem du är. En självständig yrkeskvinna med drömmar. Om ett äktenskap, en familj, en baby. Jag hoppas att du får uppleva detta. Jag lovar dig och jag talar av erfarenhet. Grodorna man kysser under resans gång är bara vägen till prinsen.

Kanske är det som min syster säger. Att alla behöver få hjärtat krossat någon gång. Så att man kan möta någon som utan att man förstår hur det gått till, har hjälpt en att samla ihop bitarna, köpt lim och både lagat det som var trasigt och byggt ett lager till. Det kan ju göra att man blir lite till sig och undslipper sig ett ”ti hi”. Hur självständig man än är.

Drottningen har berättat att syskonen började gråta när familjens hund viftade med svansen i ögonen på dem. Men Madeleine tog tag i svansen och höll fast den istället!

Hon är inte någon prinsessa på ärten utan en kunglighet i tiden. En cool tjej som formar sitt eget öde istället för att vänta på sitt slott tills prinsen hittar dit. Birgitta Stenberg skriver att det är en besvärlig tid. Det tycker inte jag. Jag är tacksam att vi svenska tjejer inte tvingas till förhållanden vi inte själva har valt, utan på eget bevåg kan kasta oss ut i kärleken och livet.

Jag hoppas att det ska spridas över världen och en dag gälla varje liten flicka som föds.

Prinsessan Madeleine är inte behagsjuk. Hon är kär. Och lycklig. Det måste väl ändå vara det viktigaste. Ti hi.