Fattigdom

segerfeldt_banner_720

Öppna våra gränser för att minska världens fattigdom

Publicerad 1 december, 2012 - 08:30

WHY POVERTY? Det mest effektiva vapnet i kampen mot den globala fattigdomen är migration. Låt utsatta människor flytta till Sverige och leva på existensminimum – genomsnittsafrikanen skulle få det fem gånger bättre här, och samtidigt minska fattigdomen i hemlandet genom att skicka massor av pengar till nära och kära. Stängda gränser är de rika ländernas verkliga skuld till världens fattiga, skriver Fredrik Segerfeldt.

Enos Banks bor i en husvagn i Appalacherna i den amerikanska delstaten Kentucky. Han pratar obegriplig engelska, bär cowboy-hatt och går omkring med ett gevär som promenadkäpp. Han är urtypen för den sorts amerikaner vi européer gillar att fnysa åt. Överviktig, högljudd, fattig. Enos lever på de 521 dollar i månaden han får i socialbidrag.

Mbwebwe Kabamba är chefskirurg på det största sjukhuset i Demokratiska republiken Kongo. Han delar ett fyrarumshus med tolv familjemedlemmar. De har inget rinnande vatten, deras ström sätts på två gånger i veckan. Familjen Kabamba har bara råd att äta kött ett par gånger i månaden. Efter 28 år som läkare har Mbwebwe en månadslön motsvarande 250 dollar, mindre än hälften av vad Eno får i bidrag.

Det vi ser som fattigdom eller utslagenhet i ett rikt land är lyx för någon som tillhör den övre medelklassen i ett fattigt.

I Sverige tar vi inte bara elen, köttet och en bostad med ett rum per person för givna. Många ser det även som självklart att ha laptop, smartphone och bil. Det finns miljarder människor som inte ens kan drömma om sådant.

Jag hatar fattigdom. Jag brinner för att fler ska ha det som i Sverige och USA, och färre som i Kongo. Det lättaste sättet att göra verklighet av det är att låta människor migrera. Om genomsnittsafrikanen kunde flytta hit och leva på svenskt existensminimum skulle hen få det fem gånger bättre än i hemlandet, och då har de högre svenska priserna redan räknats in.

En flytt från ett rikt till ett fattigt land är utan jämförelse det mest effektiva vapnet i kampen mot den globala fattigdomen. Fyra av fem haitier som någonsin tagit sig ur fattigdom har gjort det genom att flytta till USA. Tiotusentals spädbarns liv räddas varje år för att föräldrarna vandrar ut från ett fattigt land, och in i ett rikt.

Det är bedrövligt att våra gränser gör detta vapen uddlöst.

En ökad invandring skulle dessutom minska fattigdomen för de som blir kvar i ursprungslandet. Utvandrarna skickar hem gigantiska mängder pengar till nära och kära, så kallade remitteringar. Enligt Världsbanken uppgick de år 2010 till hela 440 miljarder dollar, mer än tre gånger så mycket som det globala biståndet samma år.

Till skillnad från traditionellt bistånd som ofta kanaliseras via mottagarlandets regering går remitteringar rakt ner i hushållskassorna. Därmed undviks en rad av biståndets negativa konsekvenser. I stället bidrar dessa pengar till att verkligen bekämpa fattigdom. I ett land där remitteringarna ökar med tio procent per invånare minskar antalet människor i extrem fattigdom med 3,5 procent.

Flera fattiga länder främjar därför såväl utvandring som remitteringar. Som en tidigare filippinsk arbetsmarknadsminister uttryckte det:

”Sysselsättning utomlands har byggt fler bostäder, skickat fler fattiga barn till universitetet och grundat fler företag än alla statliga program tillsammans.”

Våra murar, vår taggtråd och våra beväpnade patruller håller miljarder människor i misär. Många människor i fattiga länder vill emigrera. De flesta kan det inte. Detta är de rika ländernas verkliga skuld till världens fattiga.

Fredrik Segerfeldt, författare och liberal debattör

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt