Internet

linda_skugge_720

Instagramupploppet handlar inte om sexism, det handlar om hat

Publicerad 20 december, 2012 - 11:46

INSTAGRAMKRAVALLERNA Ingen ska hängas ut på nätet för att de njuter av sex. Men jag vill berätta om de andra. Det är mer synd om dem som ingen vill ha – som ingen vill tafsa på – än bimbosarna alla skvallrar om. Att hänga ut tjejer och killar i sociala medier handlar om hat – mot hela skolan och alla som går där. Vid varje skolskjutning tänds gnistan av igenkänning inom mig, skriver Linda Skugge.

”Instagramupproret handlar inte om internet, det handlar om sexism”, skriver Sofia Mirjamsdotter på bloggen Mymlan.

Hon fortsätter: ”Som tjej på 80-talet hade jag inte en tanke på att protestera eller ifrågasätta det faktum att någon skrivit stort över matsalsdörren att jag var en av tre som ansågs ha ’skolans största pattar’, även om jag fick en klump i magen varje gång jag passerade och gjorde allt för att gömma både mig själv och mina bröst.”

Nätet är fyllt av det gamla vanliga. Tjejer ska få vara hur slampiga de vill och njuta av sex.

De som får allt fokus är de som syns och hörs. Som det alltid har varit.

Jag skulle vilja berätta om de andra tjejerna, de där som varken syns eller hörs. Som inte har några bröst. Som inte är blondiner och inte flinar upp sig mot alla killar. De som ingen någonsin klottrar om på någon vägg. De som inte ens får vara med på listan över dem med minst bröst. Inte heller syns de på listan över skolans fulaste tjejer.

Jag menar de helt osynliga tjejerna (och killarna). De som aldrig någonsin kommer att hängas ut på Instagram eftersom de är för fula, ointressanta eller helt enkelt för att ingen vet att de finns.

Om nätet hade funnits 1988 när jag gick i högstadiet i Turebergsskolan i Sollentuna Centrum så skullejag aldrig varit aktuell att hängas ut. Ingen visste att jag fanns. Det hade inte heller funnits några bilder på mig eftersom jag knappast skulle lägga ut porriga bilder på mig själv. Jag var tjejen som ingen jävel ville ha eller ens såg.

Jag såg ju att mina tjejkompisar som killarna skrev om på väggar/listor log i smyg. De var Utvalda. Jag hatade dem! Jag hatade dem passionerat.

Vet ni vad det gjorde med mig? Jo, jag bestämde mig för att bli tjejen som ingen jävel skulle få. Om ni inte velat ha mig i 20 år så skulle ingen jävel få mig sen heller. Jag blev Kevin i boken Vi måste prata om Kevin.

”Jag brydde mig inte om någonting. Och det finns en frihetskänsla i att vara apatisk, en vild, svindlande befrielse som man nästa kunde bli berusad av. Man kan göra vad som helst. Fråga Kevin”, skriver Lionel Shriver Vi måste prata om Kevin.

Ja jag vet, Kevin! Jag vet hur berusad man blir av det enda maktmedel man har – apati. Jag kände ofta att jag kunde göra vad som helst.

Det är därför män har så svårt för mig. Jag lägger liksom inte huvudet på sned, slänger lite på håret och fnittrar lite. Jag är helt enkelt inte intresserad. Det är som vilket krig som helst. Som anorexi, det är helt enkelt att bara inte käka, ska vi se vem som vinner?

Prova får ni se – om man spelar ice woman mot män så blir de vansinniga. De blir rasande när man inte är en bimbo som trånar.

Vid varje skolskjutning så tänds den där gnistan av igenkänning djupt inne i mig. Jag håller inte med Mymlan om att Instagramupproret handlar om sexism. Det handlar om hat. Den som hängde ut alla de andra tjejerna och killarna på nätet – oavsett om det var en 17-årig tjej eller inte – den som gjort det har handlat utifrån hat.

Hat mot hela jävla skolan och alla som går där.

Instagram är den nya tidens krigsföring och jag måste säga att det är extremt raffinerat sätt att säga ”I hate you” på. Ett slags skolskjutning utan dödlig utgång. Det är fan så mycket mer synd om dem – killar som tjejer – som ingen vill ha, dem som ingen vill tafsa på, än bimbosarna som det står om på toan.

Linda Skugge, producent Teater Brunnsgatan Fyra
Foto: Ulrica Zwenger

Svara på artikeln

Skriv själv på Debatt